Allvarligt. Ranelid. Final.

Vi tittar på varandra.

M: Men. Hur tänkte de?
H: Varför tog de inte någon som var snygg?
A: Och som sjöng?
jag: Och som inte anstränger sig för att uppfinna nya klyschor?

S: Jag tycker han var ganska bra faktiskt.

Det är då man hör dunsen. Den fyrdubbla dunsen av våra hakor som träffar golvet.

Nu blir jag ju tvungen att stanna uppe hela natten och fundera över S personlighet och hur den formades. Eller så lugnar jag mig och använder frasen ”Ranelid ligger på en sjuårings nivå” som tröstande maniskt mantra.