Här hemma hos oss har vi högtidlighållit nationaldagen på följande sätt:

-Ledig dag, jo, man tackar!

-Utlånande av diverse barn till diverse andra familjer. Visst, man skulle kunna hävda att det finns ett nationaldagsmässigt syfte – att låta barnen erfara att Sverige är ett mångkulturellt land och innehåller många olika familjetraditioner – men i själva verket ville de bara leka med sina kompisar

-Långt och ingående samtal med S om uttrycket ”du fjällhöga nord” och varför man säger så och inte till exempel ”du svällande skog” som han trodde från början.

-Övande och praktiska exempel på användandet av nya urkulturella svenska ord  med särskilt fokus på  ”vovve”, ”brumbrum”, ”glasch” och ”SKORNA!” – åtminstone för E:s del

-Förslag från A att om man bara häller ut färgerna blå och gul på flaggan istället för att måla dem så skulle det bli ”en kul röra som är grön i mitten” istället för det mer traditionella korset.

-Spännande diskussion med M om vem i vår familj som är den mest ”tysta och glädjerika sköna” – vi kom inte fram till något definitivt men det känns bra att alla passade som kandidater på ordet ”glädjerik” iallafall. Tänk om vi bara varit tysta och fått nöja oss med det.

Hur har du själv firat dagen?