Hej kära Charlotte-som-trettonåring –

Jag har tänkt på dig idag. Jag vet att du inte var sådär enormt romantisk av dig. Men jag vet också att du ibland tänkte att det skulle vara en trevlig upplevelse att höra mannen du älskar säga orden ”jag älskar dig” till dig när du var så där vuxen och gift som du tyckte var alldeles för konventionellt att bli.

Eftersom denna fras varit så hypad i litteratur, musik och poesi funderade du över vilken slags tjusning som egentligen uppstår av de uttalade orden. Jag vill minnas att du kombinerade en hårdnackat cynisk och skeptisk hållning till frasen och den därpå (enligt litteraturen i ämnet) efterföljande tjusningen med en viss ivrig nyfikenhet.

Det är möjligt, till och med troligt, att du följt mig och min bana som trettio-år-senare-Charlotte-som-vuxen. Och då vet du att jag får höra frasen då och då. Och ja, tja, det är trevligt och trivsamt och positivt och lite så där romantiskt som du hatade men ändå undrade över, kära Charlotte-som-trettonåring.

Men vad jag vill säga till dig idag är att den frasen i all sin klassiska enkelhet och korthet inte är helt oöverträffad. Ja, jag vet. Hypad. Men grejen är, förstår du, kära Charlotte-som-trettonåring, är att det är lätt att säga ”jag älskar dig”. Lättare än du tror och hoppas.

Vad du verkligen längtar efter att få höra är en fras som VISAR detta utan att vara bara en fras (hur vacker den nu än är) – ord är ju trots allt bara ord, lätta att slänga ur sig. Så vad vi vill ha, du och jag – du i din allmänna livscyniska skepticism och jag i min medelåldersavoghet – är en slags ”put your money where your mouth is”-fras.

Och idag har jag funnit de orden. Fått dem sagda till mig. De är perfekta. Ultimata. Den yttersta konsekvensen av den sortens kärlek som övervinner det mesta och sopar undan alla hinder med en nonchalant kvastsvepning. Det är M som har myntat den och sagt den och den är vassare, bättre, och mer to the point än den enkla treordsfrasen som du har så dubbla känslor inför. Den går så här:

”Nej, åk och bada om du vill. Jag stannar hemma och städar toaletterna.”

Den dag, kära trettonårs-Charlotte, då du får höra den frasen (och det kommer ju att bli idag då, eller har redan varit idag egentligen, åh, vad det är jobbigt med dessa tidsresor), då vet du att du har gjort dig ett sant kap på äktenskapsmarknaden.

Det var bara det. Ha så kul, kära Charlotte-som-trettonåring, de där åren strax efter tjugo är rätt roliga, och jag rekommenderar hela den här barn-och-familje-grejen. Jag vet, jag vet, du skall inte ha några barn – I know – aldrig någonsin. Skriknissar. I know.

Jag säger bara ett ord till: Fem.

FEM.

Charlotte-som-vuxen