Om dikter, älgar och solidaritet


Min lillebror bloggar om älgpoesi. Han har varit inne på sin statistiksida och noterat att någon har kommit till hans blogg för att den har googlat ordet älgpoesi. Han beklagar att han inte har mer älgpoesi på sin blogg, säger att han känner starkt för personen ifråga och önskar att han hade något bättre att komma med än skälet till att personen råkade hamna på just hans blogg…

Även jag känner starkt för att se till att bloggosfären blir en bättre plats, en mer relevant plats, för den som söker älgpoesi. Därför har jag bett mina tre närmaste poeter skriva varsin älgdikt. De kommer här.
A: (har inte läst så många dikter och frågade ifall en låt är samma sak som en dikt. Efter att ha fått ett jakande svar kom han med följande bidrag) –

När trollmor har lagt sina elva små älgar

och bundit fast dem i svansen

då sjunger hon sakta för elva små älgar

att de borde ha varit små trollen.

 

S som är väldigt inne på att rimma just nu kom med denna lilla dikt:

Älgen på helgen

gick bland träden på vägen

och åt frukt med lukt.

 

Älgen på helgen

gick bort och gick kort

och åt kaka som jag baka´.

Och H, slutligen, skrev den i mitt tycke vackraste älgdikt jag någonsin har läst:

En älg gick i sin skog och tänkte

på en riktigt riktigt god vän.

Hon tänkte så mycket så hon fastnade med kronan i ett träd.

Då tänkte hon att en riktigt bra kompis

borde komma och hjälpa henne loss.


9 svar till “Om dikter, älgar och solidaritet”

  1. Det är så bra att jag inte vet var jag ska ta vägen. Det här slår all älgpoesi jag någonsin läst. Och stora delar av den bredare poetiska massan därtill. Tack!

  2. Tänk vad en ingång betyder mycket. Älgar bryr jag mig inte om, men i kombination med poesi blir det en helt annan sak. 😉

  3. älgpoesi revisited: A’s dikt är så otroligt bra. Vi läser den ofta för varandra här hemma faktiskt.