Dec 172014
 

För dig som undrar var Lucka 16 tog vägen kan jag meddela att även Lucka 8 försvann. Oroa dig inte, de kommer tillbaka. En annan dag.

And now for something completely different.

VINTAGE_ITALY_PLASTIC_NATIVITY_SHEEP_VARIOUS_POSES_LOT_SIX_HERD

20:05 H kånkar högtidligt upp julkrubban ur källaren.

20:06 H ställer julkrubbelådan på köksbordet och ropar på de andra barnen att hon tänker ställa fram den på den sedvanliga platsen ovanpå pianot nu. De kan få vara med om de vill.

20:07 De andra barnen springer mot köket.

20:08 A springer tillbaka till sitt rum och hämtar Skylanders.

20:09 H börjar förklara reglerna för vem som får ställa fram vilken figur. Det måste vara rättvist. I korthet lyder reglerna att ju mer central figuren är för julberättelsen, desto mer är det värt att få ställa fram den. Den som vill ställa fram får kan alltså få ställa fram samtliga får + herde till priset av en endaste i halm vilande frälsare, Tre vise män är värda en styck jungfru Maria, medan Josef kan kompletteras med t ex en extraherde eller åsnan för att motsvara julängeln. Alla lyssnar uppmärksamt.

20:10 A frågar hur mycket Skylanders är värda. H ignorerar honom.

20:11 E går och hämtar lite Disneyprinsessor som julkrubban får låna. H är generös, de kan få sjunga med i änglakören.

20:12 E kränkt över att Disneyprinsessorna inte får dansa istället. De gillar att dansa bättre.

20:13 H djupt kränkt över att dans skulle förekomma i julkrubban.

20:14 S ännu djupare kränkt över att Disneyprinsessorna inte verkar vara intresserade av att dansa med Skylanders. ”Mamma, de är bara SNOBBIGA! De tycker att de är så himla snygga och att Skylanders är mycket fulare, men så får man inte säga!”

20:15 A extremt kränkt över att Skylanders skulle tänkas DANSA.

20:16 S: ”Mamma, tänk om Skylanders blir ledsna om inte prinsessorna vill dansa med dem!”

20:17 A ännu mer superextremt kränkt över att Skylanders skulle kunna bli ledsna.

20:18 Lugnar ner debatten och föreslår att Disneyprinsessorna kanske är på dans på värdshuset, längst bort på pianot. Anser mig själv väldigt diplomatisk.

20:19 Jag har tydligen triggrat igång en ny debatt. Den här handlar om huruvida värdshuset tillhandahåller danskvällar. H är för, eftersom de kan behöva något roligt att göra, S är emot eftersom det kanske skulle störa Jesusbebisen när han skall födas. A förklarar att Skylanders visserligen KAN dansa men att de faktiskt inte gör det ändå. Det är inte tillräckligt coolt.

20:21 E löser problemet genom att förklara att Disneyprinsessorna faktiskt är på dans ”på pianot”. Alla andas ut.

20:22 H paxar att sätta fram Maria och Jesus.

20:23 S paxar fåren.

20:24 A tänker ut att i så fall får S sätta fram de tre vise männen, så tar A Josef och åsnan. Julängeln + övrig änglaskara tillfaller E. Återstår en extraherde och lite andra djur.

20:25 H börjar tillskriva dessa djur ett värde på ”ett” och dela ut en var till alla barnen, men A försvinner iväg.

20:26 S orolig för fårens självkänsla eftersom de värderas lägre än alla andra djur då de är värda ett ihop och de andra djuren är värda en var.

20:27 A återvänder med händerna fulla av Legofigurer. De kan spela ”alla andra”.

20:28 H (med dogmatisk stämma) ”VILKA andra?”
A: ”Tja, du vet, de där andra. De som skötte de andra djuren och lite folk från värdshuset som tittade in och så.”
S: ”Kul att de tittar in! De kanske kan hjälpa till med lite av varje, sopa och tvätta och mata djuren och byta blöjor och sånt.”

20:29 A placerar ut Legogubbar på strategiska ställen på pianot. När han är nöjd börjar han sätta ut Skylanders.

20:30 H samlar lugnt ihop Legogubbar och Skylanders och bär iväg med dem till A:s rum.

20:32 A börjar bygga en egen julkrubba på sitt rum.

20:33 E sätter lyckligt fram Josef och åsnan, eftersom A övergett dem.

20:34 H skapar ordning i julkrubban. S ser till att fåren står så att de kan få något att äta. E konverserar Disneyprinsessorna.

20:35 Lugn och harmoni.

20:36 Frid och ro.

20:37 Ordning och reda.

20:38 Nästan så att man funderar på att sätta igång en liten julskiva och —

20:39 A julkrubba ANFALLER i en oväntad flankattack.

20:40 Fåren flyr för sina liv, Josef och de tre vise männen organiserar övrig boskap till attackskvadron. Den nyförlösta Maria tar sin bebis och sin änglaskara och flyr in i den relativa säkerheten i H:s rum. Disneyprinsessorna dansar oberört vidare.

20:41 A:s trupp är numerärt överlägsen men saknar terrängkännedom och överblick. De erkänner sig besegrade utan större strid.

20:42 Den segrade sidan är lite osäker på vad de skall göra med de besegrade.

20:43 Kort konferens mellan S och hans generaler (herden och en av de vise männen).

20:44 De bestämmer sig för att i julig god vilja bjuda sina fiender på party.

20:45 Även Maria är inbjuden. Hon säger att hon kan komma om hon får ta sin ängel med sig.

20:46 Det får hon.

20:47 Prinsessorna passar upp vid borden. Skylanders berättar roliga historier.

20:48 Josef skrattar på rätt ställe. Änglarna skrattar lite i förväg, men så är det ju när man är en ängel, man vet allt redan innan.

Jane Austen vet att berätta det:
What strange creatures brothers are!

 

Dec 022014
 

Vi var på en pizzeria i Bålsta idag, en pizzeria där ägaren, förutom ett extremt övermänskligt superfantastiskt tålamod med en fyraåring som ville ha extra tillbehör till allt hela tiden, även föreföll ha en förkärlek för vackra väggmålningar i svartvitt utförande. Femtio nyanser av grått, typ. Stenslott. Utsikt. Svart, vitt, grått.Väggen var snygg. Vi enades om det. Det kändes trevligt, sade S, att äta på ett ställe där de ”målat utomhus på väggarna”.

S tittade förtjust på alla detaljer i bilden och hittade en storbildstv som satts upp i ett hörn. Han skrattade högt.

S: Mamma kolla vad roligt det ser ut! En TV! Mitt i den här bilden!

jag: Ja..

S: Hahaha, fatta! Det fanns ju inte storbildstv när världen var svartvit!

jag: Eh…

S: Fattar du inte? När världen var svartvit! Då fanns det inte storbildstv! Det ser ju jätteroligt ut!

jag: När världen var.. svartvit?

S: Ja! Som den var! Förr i världen. Innan tv:n kom.

jag: Du menar att världen fick färg när tv:n kom?

S: Haha, du är så rolig mamma! Nej, världen fick inte färg när tv:n kom!

jag: Ok, bra.

S: Världen fick färg när FÄRG-TV:N kom!

jag: Eh… ah….

S: Du fattar ju ingenting!

jag: Nä.

S: Först fanns det inga färger fattar du väl? Bara grått och grått. Och då gjorde de förstås en tv som visade grått och grått. Men sedan kom någon på att tänka om man kunde göra färger på tv:n. DÅ skulle det bli kul att kolla på tv:n!

jag: Och sedan, efter det, kom det färger i verkligheten?

S: Exakt! För alla fattade hur fint det var med färg. TV:n förberedde människorna på färg. Och nu finns det ju färg på allting: dataspel, mobilspel, olika appar (anpassar med en ansträngning sin pedagogik till lyssnaren) till och med facebook har färg, nu, mamma.

jag: Men saker i verkligheten har ju också färg. Saker som inte är datorer. Träd och buskar och hårfärger och ögon och sånt.

S: Ja! Visst är det vackert?

jag: Ja. Men alltså de måste ju ha haft färger innan tv:n hade färger.

S: Men mamma! Hänger du inte med?

jag: Nä.

S: Det fanns inga såna grejer innan tv:n, inga färger innan tv:n. Kommer du inte ihåg de där korten på farfars farmor? De har ju INGA FÄRGER! De är bara gråa och gråa.

jag: … för att hon levde innan färgtv:n kom?

S: Duh!

jag: Eh… alltså….

S: Det är inte ditt fel att du inte förstår, mamma. Du är helt enkelt inte så smart, det är bara så det är.

jag: Men –

S: Mamma, skicka fantan.

jag: Eh…

S: Alltså det konstiga är väl inte att du inte fattar, med tanke på – du vet –

jag: Att jag inte är så smart?

S: Exakt. Det är ju inte så konstigt. Det konstiga är ju att du inte minns när världen var svartvit.

jag: För att jag också är så väldigt gammal?

S: Typ så. Får jag dricka av din Cola Zero?

 

Tja. Dagens citat känner jag visar tydligt på att det är M som bär på intelligensgenerna i familjen och att jag framgångsrikt kompensationsgifte mig:

And she’s got brains enough for two, which is the exact quantity the girl who marries you will need.

 

2014-12-02 16.35.27

 

Jun 202013
 

Vaknar halv fem av att jag hör mig själv säga ”…och jag är inte gift med någon annan än din pappa”. Öppnar ögonen och tittar in i A:s uppspärrade ögon. Snabbspolar bakåt i min hjärna och minns att han nyss frågade mig om man fick gifta sig med flera människor samtidigt.

Somnar om.

Vaknar kvart över fem och ser grabbarna sitta vid köksbordet och lösa mattetal.

Somnar om.

Vaknar halv sju och de sedvanliga morgonrutinerna vidtar. Plus att vi plockar lite blommor att ha med till dagis/fritids eftersom det är midsommarfirande där idag.

eblommor

‘När vi kommer fram till skolan och stiger ur bilen förklarar A noggrant för mig att hans bukett innehåller 56 blommor. Exakt 56. Varken mer eller mindre. Både han och S har kontrollräknat.

-Undrar du inte varför?

-Jag undrar mest om det var det ni satt med i morse när ni höll på med matte före klockan sex.

-Japp! För du vet. Man vill ju bli överraskad ibland.

-Men tydligen inte av antalet blommor i sin bukett?

-Nej! Utan man vill bli överraskad i framtiden. Och kanske inte på natten när man drömmer.

-OK. Jag tänker tillbaka på vårt samtal imorse halv fem och känner intuitivt att jag kan förstå lusten att inte bli överraskad på natten – inte ens när jag inte drömmer. Jag säger det.

-Det var ju så bra att du sade så där! svarar A.

-Vadå? Om pappa? Om att jag bara är gift med –

-Om att man inte får vara gift med mer än en. För då gick jag och väckte S. Och så räknade vi efter. Åtta tjejer i min klass. Sju blommor för varje. 56. För då drömmer jag ju om ALLA tjejerna i min klass inatt. Listigt va? Så får jag inte reda på vem jag skall gifta mig med i förväg. För det är ju roligare att bli överraskad!

Och så skuttar han iväg. Befriad från att känna till framtiden. Befriad från den äktenskapliga snaran. Befriad till sin egen lilla lilla värld av blommor (och logik).

2013-06-20 08.29.16

Mar 222013
 

S har  bestämt sig för att göra sin läxa men det är ju fredag kväll så det funkar bara inte. Istället sitter han och leker med min mobil.

S: Jag har kommit in på bolibompawebben. Åh – coolt! Man kan fråga Yohio något så frågar de Yohio i tv sedan!

jag: Häftigt! Vad vill du fråga då?

S: Jag vet inte. Vad tycker du?

jag: Åh! Det finns ju massor! Du kan ju fråga om visual kei eller om hur det känns att vara med i melodifestivalen eller vilken av sina låtar han själv tycker är bäst eller om vad som är roligast med att vara artist eller om vad han tyckte om att göra när han var i din ålder eller vilken musik han själv lyssnar på eller vilket som är bäst: hårdrock eller dansband eller om…

S: Nä. Jag har bestämt redan.

jag: OK. Vad blev det då?

S: Jag bestämde mig för att  fråga det jag innerst inne mest vill veta.

askyohio

Feb 272013
 

S: Mamma vet du om att om man kan springa jättejättesnabbt så springer man faktiskt snabbare än ljudet?

jag: Kanske är det svårt att springa riktigt så snabbt.

S: Kanske svårt – men det går.

jag: Nja jag vet inte.

S: JO! Det går! För min fröken har sagt det.

jag: Hm.

S:  Och då har jag en plan.

jag: OK.

S: Om jag blir så där arg du vet som jag blir ibland – sådär så jag skriker fakjo.

jag: Ja.

S: Då kan ju du bara springa supersupersnabbt så slipper du höra det. För då springer du snabbare än ljudet. Så mitt skrikljud kan inte komma ikapp dig.

jag: Du tror inte att det vore lite lättare att du bara inte sade fakjo?

S: Tja. Ja. Det beror ju på hur man tänker.

jag: Det beror inte bara på hur man tänker. Jag tror att det är lättare att inte säga ett ord än vad det är att springa snabbare än ljudet.

S: LÄTTARE kanske. Men man kan inte bara tänka på vad som är lättast hela tiden.

jag: Nähä.

S: Nej man måste tänka på resultatet också.

jag: OK. Vad blir resultatet då?

S: Alla blir nöjda! Jag får skrika fakjo. Och du slipper höra. Och! Bäst av allt! Du får motion också!

Feb 132013
 

eargS och jag står och tittar på när E har ett vredesutbrott med den speciella blandning av fascination och hjälplöshet som kännetecknar åskådare till trots.

-E, säger S vänligt men bestämt. Skall du inte sluta vara arg nu? Du är så stor tjej. Du behöver inte skrika så mycket.

E tittar förvånat på honom. Han ler mot henne.

-Jag är stor nu, säger E provande.

-Jättestor! uppmuntrar S.

-Jag inte arg. Jag för gammal för arg.

-Precis! säger S och omfamnar henne. Vad duktig du är!

-Duktig och INTE arg!

Jag börjar berömma S men han klipper mig mitt i lovtalet.

-Det var E! Det var E som var duktig!

-Ja, hon också. Hon var –

-Hon är ju som ett GENI! Hon fattade när jag sade till henne!

-Ja och du är ocks-

-Men mamma! Fattar du? Hon är ju bara så supersmart! Hon kan — hon kan liksom bli vuxen när hon vill nu. Flytta hemifrån! Få jobb! Bli rik!

-Öh. OK. Ja. Det var bra gjort av henne men kanske att hon ändå inte riktigt är fullt så stor att hon kan flytta…

-Joho! Kunde hon det så kan hon ALLT! Hon är ju så smart! Hon kan vad som helst!

-Mm. Kanske inte VAD som helst.

-Så KLOK!

-Mm. Säg ett jobb som hon kunde få med de kvalifikationerna.

Han tänker inte ens efter. Han bara tittar på mig som om han var den vuxne och jag var den som var åtta år.

-Mamma. Hon visste när hon skulle sluta. För att hon var för gammal. Det är väl självklart vad hon får för jobb. Hon kommer att bli påve.

Och det är väl möjligt att han har rätt.

Jan 122013
 

Barnen äter glass.

S: Jag äter glass med min vänsterhand idag.

jag: Ja jag ser det.

S: Det är på grund av ett skäl.

jag: OK.

S: För jag har tänkt på en sak. Tänk om A och jag klarar av att bygga klart vår tidsresemaskin… då kan jag komma tillbaka hit till den här tiden igen och äta glass en gång till.

jag: OK. Men varför håller du i vä-

S: Och då så kan jag TA MED MIG en glass i höger hand. För då kommer jag att ha TVÅ glassar samtidigt! (paus medan han tänker lite på hur genialt detta är) Det är det SMARTASTE vi någonsin har gjort! En tidsmaskin så vi kan äta mer glass!

slgass

Dec 142012
 

H: Jag har bestämt mig för vad jag vill ge E i julklapp.

M: Vad bra! Vadå?

H: Min säng.

M: Din… säng?

H: Ja! Hon börjar ju bli så stor så hon behöver en större säng. Så då kan hon få min.

M: Men alltså…

H ler lite.

M: Om du… Vad skall du sova på?

H ler lite mer.

M: Vad?

H ler ännu större.

M: Hm… men då kommer ju du att behöva en ny säng också då. Det kanske är bäst att du får det i julklapp.

H ler fortfarande.

M: Jahaja. Ja vi får väl säga så då. Vad vill du ha för säng?

 

När H går därifrån vänder hon sig om och säger:

-Mamma, du hade alldeles rätt. Julen är när man skall GE. Det är det det handlar om.

 

Och kanske handlar det lite, lite om att det är bra att vara smartare än sina föräldrar också. Kanske lite.

Nov 092012
 

Det kan ha framgått här på bloggen tidigare – med tanke på att om man söker på ordet ”strumpa” så får man upp ganska många inlägg – att jag har en rätt specifik strumpfilosofi. Den går ut på att strumpsortering skall gå fort. Därför går jag ofta och köper strumpor tjogvis till barnen: 20 gråa par strumpor med spindelvävstryck till S – 20 rosa med blommor till E – 20 coola med bilar till A och 20 sofistikerade med muffins till H. Ni fattar. Då är det stor chans att strumporna finner någon att para ihop sig med och det är en god sak.

Ja – det är möjligen nördigt att ha en filosofi om strumpor. Men det blir så när väldigt många kvällar avslutas i deras sällskap. Ett trevligt sällskap och ett målinriktat. De vill bara rulla ihop sig med varandra så är de nöjda. Det är lite som att umgås med – nej. Det blir så billiga skämt på det sättet. Vi avstår.

Iallafall satt jag och rullade strumpor (jag har en filosofi om hur man skall rulla strumpor också – så att de tar så lite plats som möjligt – men vi kan ta den en annan gång) när S kom och tittade på. Sedan anförtrodde han mig med allvarlig röst:

-De gråa strumporna med spindelväv på är mina favoriter faktiskt.

-Vad kul att du gillar dem.

-Fast ibland – även om det ligger tre fyra par av dem i min låda – så tar jag andra strumpor. Till exempel de svart-vit-randiga med oranga stjärnor.

-… OK.

-För att – ja men du vet – de var ju mina favoriter innan jag fick spindelstrumporna.

-Mm.

-Och jag älskade ju dem då. Och då tycker jag så synd om dem nu för de har ju egentligen inte gjort något. Det är bara det att jag har fått ännu finare. Så då tycker jag så synd om de där de ligger i lådan och vill bli valda så vissa dagar tar jag dem bara för att de inte skall bli ledsna.

-Det var ju lite fint faktiskt.

-Jaa! Och ibland tar jag till och med de fula från IKEA:s lekrum. För annars fattar de att de är fula och att jag inte gillar dem.

-Mycket altruistiskt av dig.

-Snällt alltså?

-Ja.

-Man vill ju inte vara elak mot sina strumpor! säger S med övertygelse.

-Jag förstår EXAKT vad du menar! säger jag.

Man hör M sucka från sitt hörn. Men S och jag, vi vet.

ALLA strumpnördar vet.

Okt 242012
 

-Mamma, säger S förtroligt. Jag har tänkt jättemycket på hur jag skulle kunna göra för att tjäna jättemycket pengar.

-OK.

-För det vore så coolt att vara rikast i hela världen!

-OK.

-Så först tänkte jag att jag kanske kunde GÖRA nya pengar så skulle jag ha mest – men så sade H att det inte var snällt att göra så. Så sen tänkte jag att jag kunde FÅ pengar från alla andra om jag berättade för dem att jag ville bli rikast i världen, och fråga alla om de kunde ge mig en tjuga… men sen tänkte jag att det ändå var bättre om man kunde få alla på hela jorden att tänka vad dumt det egentligen är med pengar.

-OK?

-Ja alltså istället för att ha pengar kunde man hjälpa varandra istället. Och liksom vara kompisar och sams och bara ”hej hej – jag vill ha lite bensin” ”Ja men då måste du hjälpa mig att bygga mitt hus” ”OK” liksom. Jag tänkte om man kunde få ALLA på hela jorden att tänka så och bara liksom bränna upp alla sina pengar…DÅ skulle jag vara rikast på hela jorden ändå! För jag skulle vara den enda som sparade mina pengar. Smart va?