Dec 022014
 

Vi var på en pizzeria i Bålsta idag, en pizzeria där ägaren, förutom ett extremt övermänskligt superfantastiskt tålamod med en fyraåring som ville ha extra tillbehör till allt hela tiden, även föreföll ha en förkärlek för vackra väggmålningar i svartvitt utförande. Femtio nyanser av grått, typ. Stenslott. Utsikt. Svart, vitt, grått.Väggen var snygg. Vi enades om det. Det kändes trevligt, sade S, att äta på ett ställe där de ”målat utomhus på väggarna”.

S tittade förtjust på alla detaljer i bilden och hittade en storbildstv som satts upp i ett hörn. Han skrattade högt.

S: Mamma kolla vad roligt det ser ut! En TV! Mitt i den här bilden!

jag: Ja..

S: Hahaha, fatta! Det fanns ju inte storbildstv när världen var svartvit!

jag: Eh…

S: Fattar du inte? När världen var svartvit! Då fanns det inte storbildstv! Det ser ju jätteroligt ut!

jag: När världen var.. svartvit?

S: Ja! Som den var! Förr i världen. Innan tv:n kom.

jag: Du menar att världen fick färg när tv:n kom?

S: Haha, du är så rolig mamma! Nej, världen fick inte färg när tv:n kom!

jag: Ok, bra.

S: Världen fick färg när FÄRG-TV:N kom!

jag: Eh… ah….

S: Du fattar ju ingenting!

jag: Nä.

S: Först fanns det inga färger fattar du väl? Bara grått och grått. Och då gjorde de förstås en tv som visade grått och grått. Men sedan kom någon på att tänka om man kunde göra färger på tv:n. DÅ skulle det bli kul att kolla på tv:n!

jag: Och sedan, efter det, kom det färger i verkligheten?

S: Exakt! För alla fattade hur fint det var med färg. TV:n förberedde människorna på färg. Och nu finns det ju färg på allting: dataspel, mobilspel, olika appar (anpassar med en ansträngning sin pedagogik till lyssnaren) till och med facebook har färg, nu, mamma.

jag: Men saker i verkligheten har ju också färg. Saker som inte är datorer. Träd och buskar och hårfärger och ögon och sånt.

S: Ja! Visst är det vackert?

jag: Ja. Men alltså de måste ju ha haft färger innan tv:n hade färger.

S: Men mamma! Hänger du inte med?

jag: Nä.

S: Det fanns inga såna grejer innan tv:n, inga färger innan tv:n. Kommer du inte ihåg de där korten på farfars farmor? De har ju INGA FÄRGER! De är bara gråa och gråa.

jag: … för att hon levde innan färgtv:n kom?

S: Duh!

jag: Eh… alltså….

S: Det är inte ditt fel att du inte förstår, mamma. Du är helt enkelt inte så smart, det är bara så det är.

jag: Men –

S: Mamma, skicka fantan.

jag: Eh…

S: Alltså det konstiga är väl inte att du inte fattar, med tanke på – du vet –

jag: Att jag inte är så smart?

S: Exakt. Det är ju inte så konstigt. Det konstiga är ju att du inte minns när världen var svartvit.

jag: För att jag också är så väldigt gammal?

S: Typ så. Får jag dricka av din Cola Zero?

 

Tja. Dagens citat känner jag visar tydligt på att det är M som bär på intelligensgenerna i familjen och att jag framgångsrikt kompensationsgifte mig:

And she’s got brains enough for two, which is the exact quantity the girl who marries you will need.

 

2014-12-02 16.35.27

 

Random Posts

Loading…

  4 Responses to “Lucka 2: P G Wodehouse”

  1. Vilken väggmålning! Vet inte vad jag ska tycka? Ganska förskräcklig…

    Intressant att få veta hur barn tänker, som har andra erfarenheter än jag som vuxen. Hur de ser på världen med helt andra ögon.

    Kul citat!

  2. Det var ju en konstnärligt sinnad pizzaägare. 🙂 Jag vet inte vad jag ska tycka.

  3. Som alltid mitt i prick. Både barnens funderingar och ditt återgivande av desamma.

  4. Du är inte ensam! Inte ens jag minns att världen varit svart-vit.

 Leave a Reply

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>