Jul 102013
 

Detta har hänt: Marlowe är ute på ett uppdrag: Ta reda på var Charlottes blogg som ibland försvinner mystiskt tar vägen. Med på jakten har han sina kollegor: (Johnnie) Walker och (Smith&) Wesson. Han har sökt på bloglovin, en cool innebar med den snygga bartendern Lola. När han frågar efter bloggen stänger hon dock omedelbart ner hela stället.

När Lola kastat ut mig hade jag ingenstans att ta vägen. Men jag visste vad jag behövde, och det var något som var kallt och fyrtiofemprocentigt, något som fick Walker att se ut som en reklamaffisch för godtemplarna.

Jag hade mycket att tänka på. Lolas reaktion var tydlig som ett kulhål i ett glasfönster. Det låg något bakom det här. Något stort.

Jag hittade en skum håla med skum sprit och slog mig ner. Det måste vara något som Lola hört talas om, något som skrämde henne till tystnad och reträtt. Jag kom att tänka på en sak som Hammett brukade säga till mig: När en hårdkokt brud blir rädd, återvänder en tuff deckare som också är klok till sin kula och väntar på att stormen skall lägga sig.

Hammett var inte bra på det där med snärtiga sentenser.

Och jag var inte bra på att vara klok. Lolas reaktion hade visat mig en sak: Jag ville reda ut det här eller bli skjuten medan jag försökte. Kanske både och.

Jag visste ett och annat om Lola, saker som få andra människor visste. Jag visste var hon bodde.

Hon bodde i den del av staden som de tuffaste polishundar inte törs gå i närheten av, den sortens kvarter där man inte behöver veta vad grannarna sysslar med, bara var de vill bli begravda. Lola höll på att packa när jag kom, och hon var inte på humör för kallprat.

-Dra åt helvete, sade hon när hon såg mig.

Jag såg mig omkring och tänkte att helvetet förmodligen låg i nästa kvarter.

-Har du eld? Jag tände en cigg åt henne. Hon tog den och gav mig en blick som om jag var en spindel i starkölstanken.

-Du vet ingenting om den här affären va? Du är som detektivvärldens dammsugare – du drar åt dig all skit som ligger i hörnen.

-Jag är en renlig grabb, svarade jag. Och du kan hjälpa mig storstäda. För andra gången såg jag ett mycket underligt uttryck i hennes ögon, det där genomträngande neutrala uttrycket som dolde – något.

-Jag måste härifrån, förklarade hon kort. I en rörelse lyfte hon sig själv och resväskan, lade fingerfärdigt vantarna på cigarettpaketet i min ficka och var borta.

Men hennes ord var en ledtråd. Nu visste jag var jag skulle leta. Bara jag tog mig levande ur hennes kvarter.

Jul 082013
 

Detta har hänt: Noir-detektiven Marlowe får ett upprag av Charlotte, vars blogg försvinner vid lunchtid varje dag och bara lämnar efter sig ett skumt felmeddelande. För 20 dollar om dagen skall Marlowe ta reda på vad bloggen gör. Marlowe tar kontorskompisarna (Johnny) Walker och (Smith&) Wesson och ger sig ut. 

Det regnade på trottoarerna, ett regn obevekligt som en inkasserare. Jag hade inga ledtrådar men jag hade adressen som bruden med splitterglashåret hade gett mig. Jag hade fått en del att tänka på.

En blogg som levde i familjetristessen. En blogg som kanske längtade ut, ville få lite action. När jag anlände till adressen lade jag omedelbart märke till små vita fyrkanter som små papperslappar längst ner. En del innehöll siffror, alla innehöll ord.  Jag övervägde om det fanns någon ledtråd bland de små fyrkanterna. Wesson höll vakt mot inkräktare, jag bläddrade. Walker knuffade till mig med en antydan. Walker snackar inte mycket men han inspirerar på sitt sätt.

-Högerspalten. Halvvägs upp. Under etikettmolnet.

-Du har rätt, grabben, sade jag. Bloglovin. Där alla bloggarna hänger. Där man alltid kan hitta de senaste uppdateringarna. Walker såg nöjd ut och korkade igen.

Vi drog dit. Classy ställe. Bloglovin är som en pub för de coola kidsen. Där kan man få mer än sprit, de har sanningar på menyn också.

Bartendern heter Lola. Hon är så iskall att vodkan kyls bara hon kommer in i rummet. När jag närmade mig baren log hon med vässade tänder.

-Du skall ha whisky. Det var inte en fråga, det var en absolution, och Lola var den sortens prelat som får lägga händerna på mig precis när som helst. Jag drack först och frågade sedan.

-Har du sett en blogg som heter Ansgars syskon? Hennes ögonbryn höjdes, hennes ansikte gick från att vara uttryckslöst till att bli så uttryckslöst att det fick lik som legat tre dagar i vattnet att se animerade ut.

Sedan gjorde hon något oväntat: Hon stängde stället, slängde ut alla besökare. Jag försökte gå in igen men möttes bara av samma kallsinniga textrad som Ansgars syskon uppvisade när bloggen rymde. Jag förstod att Lola visste något, och att det var något stort. Men att hitta en bartender som stängt ner sin bar är som att leta efter en ärlig polis i New York.

Jag tittade på Walker. Walker tittade på mig. Vi drog ut bakgatorna igen.

Jul 072013
 

Andras smutsiga hemligheter är mitt dagliga bröd, andras problem är mitt jobb. Jag är deckare, den sortens deckare som har trenchcoat på sommaren och nikotin på själen. Marlowe kallar de mig. ”De” är kompisarna på kontoret, Walker och Wesson. Walker som i Johnny Walker och Wesson som i Smith and Wesson.

Det var fredagseftermiddag, den sortens hetta som dundrar ner mot trottoarerna som en utskällning från en svärmor. Jag och Walker tänkte masa oss därifrån, ta 0ss en lugn hemmakväll, när det knackade på dörren.

En brunett med jagad blick och en frisyr som krossad glas kom in. Hon var klädd som en fembarnsmamma från landet och hennes leende var lika falskt som min avlöningscheck.

-Jag behöver hjälp att hitta min blogg. Den försvinner ibland.

Jag bjöd inte in henne men hon satte hon sig i soffan och bredde ut sina armar.

-Runt lunch, oftast.

-Runt lunch är jag själv så frånvarande jag kan, förklarade jag och tände en tändsticka på skosulan medan hon grävde fram ett kuvert ur en handväska så överlastad att hon hade behövt en till handväska att förvara den i.

-Här är adressen. Ta reda på vart den går när den rymmer, vad den gör och hur jag skall få den tillbaka.

-Tjugo dollar om dagen plus utgifter, sade jag och tog emot och kuvertet. Walker suckade ljudligt i sitt hörn. Det skulle inte bli en lugn hemmakväll.

-Lunch, sade hon, eller kanske snarare mitt på dagen. Jag har ingen aning om varför just den tidpunkten.

-There ain’t no free lunches, sade jag. Hon satte på sig handskarna och hatten och var en silhuett på andra sidan vår smutsiga fönsterdörr.

Jag  hängde ”Stängt”-skylten på dörren, tog med mig Wesson, som kunde hjälpa mig ur trassel, och Walker, som kunde hjälpa mig in i trassel, och gav mig av.

Jag hade ingen aning om var jag skulle börja leta men för tjugo dollar om dagen var jag beredd att trampa cyberrymdens smutsigaste bakgator så länge det krävdes.

Jul 062013
 

På plats i sommaren. Semestern har kommit till oss och vi har kommit till västkusten.

2013-07-06 12.17.49

 

Jag vet inte vad ni har för specifika sommarvanor men bloggen älskar deckare på sommarlovet. Det finns inget som passar så bra ihop som idyll och mord.

Bloggen tänker inte ordna ett mord, inte ens för sina läsares skull, men turligt nog har bloggen ändå ett lämpligt mysterium tillhands. Bloggen föreslår därför idag sina läsare att vi skall fördjupa oss i denna gåta, se var våra små gråa celler för oss, under årets sommarsemester.

Därför skriver bloggen idag varken om skämt eller sorg eller strumpor:  istället förvarnas ni om en liten deckarintrig som kommer att föra oss genom internets mörkaste kvarter, genom deckargenrernas mest pastischerbara generaliseringar.

En detektivroman helt enkelt, uppdelad i olika kapitel. Bloggens sommargåva till sina läsare.

Så Without further ado. Baksidestexten:

Charlottes är orolig. Hon har fått meddelande från sina bloggläsare, via facebook och bloggens kommentarsfält, att bloggen ibland försvinner. Det enda besökare möts av under dessa stunder är en kallsinnig textrad om att databasen ligger nere. Företrädesvis verkar bloggen försvinna vid lunchtid eller strax därefter.

Charlotte anar att bloggen har börjat leva ett slags dubbelliv och tar kontakt med kända professionella detektiver för att få hjälp. ”Följ efter den där bloggen” manar hon och fiktiva snillrika hjärnor ställer sina tjänster till förfogande. 

Jakten rör sig över hela internetkontinenten. Skall armadan av inlånade litterära mästerdetektiver kunna hjälpa henne innan det är försent? Kommer bloggen att hinna försvinna till sitt gömställe helt och hållet innan mysteriet är löst? Eller kommer bloggen istället att implodera i ett moln av logiska brister när jakten på bloggen äger rum på självaste bloggen? 

Ingen vet. För slutet är inte ens skrivet än. 

Desto fler skäl att vara med från början.