imorse.
H: Mamma!
jag: (sömndrucket) Mmmm.
H: Mamma! Vakna! Det är morgon. Vi måste gå upp!!
jag: Mmmmm. Vänta skall jag titta på klockan. (klockan visar 04.43) Nej, det är mitt i natten. Vi får sova lite mer. Godnatt!
H: MAMMA! När är det morgon?
jag: Det är flera timmar kvar. Godnatt, godnatt.
H: M A M M A!!! Det är ljust ute.
jag: (har nästan hunnit somna igen) Mmmm. Det kan bli så på natten.
H: Men mamma! (kommer och sätter sig vid min huvudkudde och drar mig i håret). MAMMA! M A M M A!!! (jag öppnar ytterst motvilligt ögonen) Mamma, jag har en väldigt viktig fråga.
jag: Mmmmm..
H: Vem har gjort orden?
jag: Öh….va?
H: Vem har gjort orden?
jag: Vilka ord?
H: Alla orden. Alla orden som man säger.
jag: Öh…vem som har gjort orden?
H: Jaa.
jag: Ehmmmm…. (väljer den enkla utvägen) Gud.
H: Har GUD gjort alla orden?
jag: (med all den tvärsäkerhet som endast ett mycket akut sömnbehov kan ge) Japp. Godnatt.
H: Har Gud gjort ALLA orden?
jag: (väldigt väldigt trött nu) Absolut. Godnatt nu, sov så gott (drar täcket över huvudet)
H: (böjer sig ner och viskar under täcket) De fula orden också?
jag: Fula ord? Vadå fula ord?
H: Som….jävlar. Och fufan. Och —
jag: OK, de fula orden.
H: Har Gud gjort dem med?
jag: ….. (väljer åter igen lättast tänkbara utväg) Mmmm. Men nu måste vi sova.
H: OK. (tyst i två sekunder, tillräckligt länge för att jag skall somna om) MAMMA!!! Men de engelska orden då?
jag: De är jättefina tycker jag, älskling. Godnatt.
H: MEN! VEM! HAR! GJORT! DE! ENGELSKA! ORDEN!
jag: ….men det får ni prata om när ni har kommit fram till dagis (vaknar) Va? Va?
H: (med en blaserad pedagogisk röst som jag avundas henne) Jo, vi talade just om de engelska orden. De som de pratar i England. Jag frågade dig vem som har gjort dem.
jag: OK. Jag förstår. Jag är med. Jag är vaken. Vad sade du?
H: (upprepar långsamt, som till en idiot) Vem har gjort de engelska orden?
jag: Öh..det är också Gud. Här är ett bra engelskt ord: Good night. Det betyder att vi skall sova (somnar innan jag pratat klart)
H: Har Gud gjort de engelska orden också?
jag: Mmmmm… (öppnar ett öga och tittar på klockan som nu är 4.46. Varför går aldrig minuterna så här långsamt på natten när jag sover, utan bara när jag hålls vaken?)
H: Men de engelska orden är ju andra ord, som betyder samma sak som de svenska.
jag: Mmmm.
H: Men varför gjorde Gud flera ord för samma sak?
jag: Mmmmm.
H: Och har Gud gjort precis ALLA ord som alla säger i hela världen?
jag: Mmmmm.
H: Så om jag säger så här: ”kascha bomma gunne luppe ru” – har Gud gjort de orden också?
jag: Vet du, gumman, jag tycker faktiskt att vi skall sova nu. Vi kan prata mer om det här imorgon.
H: OK. (lägger sig och somnar)

Jag ligger vaken till sex (den officiella tiden då man får gå upp i vår familj). Funderar.
1) Vem har kommit på alla orden?
2) Kan det verkligen vara samma som kommit på alla fula ord som de vackraste orden i språket (som … sömn. Och  sovmorgon. Och… dotter?)
3) Om Gud nu har kommit på alla orden, skulle det inte ha varit smart att istället komma på något färre ord och lägga mer krut på att hitta på något humant sätt att få barn att sova lite längre på morgnarna?
4) Varför svarade jag inte Det Rätta Svaret när hon kom och började fråga. Det ENDA Rätta Svaret, det som garanterar sömn och glädje för en trött mor?

”Fråga pappa, han vet.”