okt 112009
 

Igår fick jag min 40-årspresent från familjen: att gå på Fairport Convention när de spelade på Katalin i Uppsala. En helt fantastisk konsert med flera av mina favoritlåtar med och en intim och bra stämning mellan band och publik. Underbart.


Obs! Inte tandfen. Obs!

Klockan ett, när jag kom hem (vilket inte har hänt sedan jag var 22, eller iallafall känns det inte så) sov alla. Jag gick och lade mig med ett leende på läpparna och Matty Groves i bakhuvudet.

Klockan två somnade jag. Klockan tre kom S. Klockan fyra kom A. Klockan fem kom H och då kom chocken.

-Mamma! Tandfen har inte tagit brevet.

Jag försöker ivrigt komma på vilken dag det är. Nog hände allt det där med tandfen i förra veckan? Eller?

-Öhm…
-Jag skrev ett brev till tandfen och tackade för tandborsten. Och hon har inte tagit det!

Jag tänker många svordomar om min sovande man, som också har all nödvändig kompetens för att vara tandfe, och därför borde ha ställt upp, men uttalar dem inte högt (mest av trötthet) och säger till H att det är möjligt att tandfen inte tagit brevet för att det är MITT I NATTEN och att hon skall gå tillbaka och lägga sig och så får vi kolla igen imorgon bitti.

En halvformad tanke i mitt huvud om att gå och stjäla brevet och snabbt lägga dit ett tackbrev tillbaka hinner aldrig bli mer än inledningen till en till sömnperiod. Klockan kvart i sex är hon tillbaka.

-Brevet är kvar.
-Hm..jag betraktar min sovande makes oskyldiga ansikte och inser sanningen – han skulle aldrig låta bli att vara tandfe om han vetat om situationen — berättade du för pappa om att du skrivit ett brev?
-Nej, jag ville inte det. Det var en hemlis. (Jag tackar min (och M:s)  lyckliga stjärna över att jag inte i onödan utsatt min man för grovt språk när han bevisligen är helt oskyldig. Man kan inte gå och söka efter tillfällen att agera tandfe i något slags preventivt syfte. Det är bara om man faktiskt vet om korrespondensen i förväg som man har skyldighet att ingripa).

-…men då är det därför. Jo, för att (OK, ha överseende nu, kära bloggläsare. Jag var väldigt trött)…jo, för att man måste berätta för en vuxen att man skrivit brev till tandfen för att då kan de sätta ut en signal till tandfen att hon skall titta in i vårt hus…
-Oj då. Men det gjorde inte jag.
-Nej, men ingen skada skedd. Vi gör om det ikväll. Nu kan vi sova! (somnar snabbt om).

Jag tog tillfälle att under dagen påpeka att tandfen inte får ge bort presenter egentligen men H vill inte ha presenter. Hon vill ha en brevkompis.

Så nu skall jag gå och författa ett brev. Skrivet enbart med versaler, vilket passar min sexårings läsförmåga. Tror ni tandfen kanske känner för att berätta en Bellmanhistoria idag? Jag vet att det skulle uppskattas…

Random Posts

Loading…

  2 Responses to “The Tooth Fairy Returns”

  1. […] Undrar du, kära läsare, över hela situationen med tandfen? Och om varför Bellman är så viktig i sammanhanget? Hela bakgrundshistorien finns här, klicka  på länkarna bara . […]

  2. Postat av: Ingrid Höglind
    Never ending story, kanske ;-)Tur att du är så himla bra på att skriva och berätta. Nu lär du få fullt upp! Och H får precis som vi bloggläsare massor av fantastiska berättelser att se fram mot…
    2009-10-11 @ 23:17:28
    URL: http://www.hoglindkommunikation.dinstudio.se

Sorry, the comment form is closed at this time.