Idag har vi varit med E på hjärtultraljud. Hon gjorde ju ett när hon var ett par dagar gammal. Det gick bra. Eftersom Ansgar dog när han var fyra dagar gammal så är ju det ett väldigt bra tecken att hon nu blivit fyra månader. Men läkarna vill vara säkra och det vill vi förstås också.

Det är väldigt tungt kvällen innan och morgonen innan ett hjärtultraljud. Natten innan ligger man och tänker på hur många hjärtsjuka barn det finns och hur sannolikheten att E skall vara hjärtsjuk ju är väldigt mycket större än för ”normalbarnet” eftersom Ansgar dog av hjärtfel. Man är till och med så dum att man går upp och googlar ”hypertrof kardiomyopati” (det som Ansgar dog av) – man skall ALDRIG googla sjukdomar. Det är aldrig smart. Men man gör det ändå, natten innan ett hjärtultraljud.

Man tänker på hur otänkbart HEMSKT det skulle vara om E var sjuk, allvarligt sjuk. Man tänker på alla de människor som har förlorat flera barn, hur vidriga deras liv måste vara. Man kramar E intill sig så hårt så hårt och tänker på hur fin hon är, hur viktig hon är, hur bra hon är.

Man tänker på hur alla de andra barnen skulle bli förkrossade om det var något sjukt med E:s hjärta. Man tänker också på att OM det nu skulle vara något sjukt med E:s hjärta så måste ju alla de andra barnens hjärtan undersökas igen. Och tänk om det är något fel på deras hjärtan. De är ju också fina, viktiga, bra. De verkar ju också, precis som E, hur friska och sunda som helst. Men tänk om.

Man tänker många dumma saker natten innan ett hjärtultraljud. Man kör sina övriga barn till dagis och fritis och kramar lite extra på dem. De blir lite extra generade men det är bara bra för dem.

Sedan åker man till Ackis. Man har sin man med sig, han är ju sjuksköterska och har jobbat med vår barnhjärtläkare. Han pratar om hur trevlig hon är. Hon är trevlig. Jag gillar henne. Men även trevliga människor kan se otrevliga saker på hjärtultraljud.

Sedan kommer man in på den underbara barnkardiologen. De som jobbar där är fantastiska! Underbara människor med fina leenden och en människosnäll attityd. Men man vill förstås ändå inte komma dit alltför ofta. Så kommer vår trevliga barnhjärtläkare. Hon kollar E:s hjärta. E:s händer vill vara med och hålla i dopplern och styra lite, men den trevliga barnhjärtläkaren säger att hon får det. Det viktigaste för undersökningen är att E är på gott humör. Det är hon, för hon får ju styra dopplern.

E:s hjärta är friskt. Hon får göra ett EKG för säkerhets skull och vägrar att ligga still. Men det gör inget, EKG:t är bra.

Allt är bra.

Världen är ett fantastiskt ställe faktiskt. Vädret är fint, luften är ljus. Är det inte vår i luften? Nej, just ja, höst. Men hösten är också toppen.

Allt är bra.

 

*****
Läs även vad andra bloggare skriver om HJÄRTULTRALJUD, HJÄRTA, BARNKARDIOLOGEN, HYPERTROF KARDIOMYOPATI

(intressant?)