aug 142011
 

Jag har hört att Astrid Lindgrens böcker kan verka omoraliska hos vissa, särskilt är det väl Pippi som i vissa länder användes som en förmaning – var inte sådan här.

Men jag har aldrig hört någon som har gett sig på låtarna förut, barnvisorna alltså, tonsatta av Georg Riedel. Men, som Svenska Spel så riktigt säger: plötsligt händer det.

Och idag hände just detta. Det var barnvisan ”Grisen gal i granens topp” som var problemet.

”Den skall vi inte sjunga för E,” sade S allvarligt till mig.

”Nähä,” sade jag. Jag tänkte snabbt igenom texten men hittade inget som kunde ge E mardrömmar eller något sådant (S vill inte heller att vi sjunger Imse Vimse Spindel för henne sedan han lärde sig att det finns folk som är rädda för spindlar – ifall E är det och bara inte kan berätta det för oss eftersom hon inte kan prata).  Han vill inte ens lyssna på Gunilla Bornemarks Kastanjetter när E är med ifall hon blir rädd att någon står och kastar getter. Men som sagt, inga sådana problem verkade finnas i GGIGT. Så jag frågade varför.

”För att – ja, du vet – det finns fula ord i den.”

Tänkte snabbt igenom texten igen. Nej, inga fula ord.

”Vadå menar du?” frågade jag min moralprofet till son.

”Du vet, den där musen i huset…du vet ju vad den gör…”

”Öh…” (tänker snabbt igenom texten en gång till, kommer triumfatoriskt på det och sjunger för honom)….”Svär och tuggar snus”

”Ja, precis. Det får man ju inte göra. Vi kan ju inte sjunga om folk som svär.”

 

Nog för att man drömde om en bättre värld till sina barn. En värld som inte berörs av katastrofer, hemska saker, elaka människor, brott eller olyckor. Men en värld där man rensar ut Astrid Lindgren-texter för att de handlar om att någon – och denna någon i en tokig bakvänd visa som handlar om att djuren gör det de absolut inte skall göra – den känns nästan lite FÖR ren.

Det handlade ju om att skydda E:s obesudlade sinne, det förstår jag ju. Det är gulligt. Och väldigt idogt. Ungefär som S själv. Gullig och väldigt väldigt idog. Jag undrar hur han kommer att hantera det när han får egna barn, kommer han att köra Bolibompa genom ett moralfilter? Eller kommer han att stryka för alla upprörande svordomsliknande utrop i – säg – Alfons Åberg? Asterix och Obelix lär bli svartlistade iallafall, tänker jag och börjar fundera på om mina plikter som farmor kommer att innebära att jag får smuggla in förbjuden litteratur till mina barnbarn. Då ser jag S igen, han springer över gräsmattan.

Jag hör hur han vrålar till sin lillebror:
”Kan du göra fakjo-tecknet? Det måste man kunna!”

Sedan hoppar han upp på gungan och demonstrerar det.

 

talar med bönder på böndernas vis och med lärde män på latin

Random Posts

Loading…

  3 Responses to “Georg Riedels brist på moral”

  1. Visst är det väl härligt att han faktiskt lyssnar så ordentligt på texten och funderar över vad den betyder. 🙂

  2. […] innehåller svordomar, eller ord som han ser som svordomar – eller ens handlar om någon som svär. För svordomar är ju […]

  3. […] 4 poäng – Rummets innevånare vill bidra till en tankfullare värld. I linje med denna lovvärda tanke hämtas inspiration från så vitt skilda ting som hemliga nyårslöften, profaniteter och högt etiskt tänkande. […]

Sorry, the comment form is closed at this time.