E gillar att bryta regler.

H är mer för att kringgå regler.

A gillar att göra egna regler.

Men S, han följer regler. Det är en liten egenhet han har. Han gillar inte förbjudna saker. Det gäller allt från familjeregler till polisiära lagar (han har flera gånger pratat om ”tjuvar som kör bil för fort” – att bryta hastighetsbestämmelser räcker, enligt S:s förmenande, för att tillhöra samhällets mörkaste sida) och även sådant som han förnimmer som tankeöverbyggnader som är som regler.

Igår på Liseberg, när det var hans tur att spela lyckohjul, ville han inte satsa på något annat nummer än 20 eller 12 eftersom det var ”det som står på biljetten” (det stod årtalet längst upp). Därför var det säkert meningen att man skulle spela på just de numren, resonerade han och då måste man ju göra det. Så vann han inte heller, inget pris iallafall – men en moralisk seger, kanske, genom sin lydiga dygdighet.

Han oroar sig för om man får sätta sig på parkbänkar där någon annan kanske vill sitta. När han första gången hörde ordet ”polisradio” blev han förtvivlad eftersom vi hade lyssnat på P4 i bilen och han tänkte sig att polisradion måste vara den radion som polisen vill att alla lyssnar till. Han vägrar att lyssna på låtar som innehåller svordomar, eller ord som han ser som svordomar – eller ens handlar om någon som svär. För svordomar är ju förbjudna.

Det här draget hos honom omöjliggör på intet sätt att han själv svär eller ljuger eller bryter regler. Men han vet att man inte får, och det absolut värsta han kan tänka sig är att vuxna skulle bryta mot regler. Gör de det, resonerar han, skulle universum kollapsa.

Därför var det lite kärvt imorse för honom när han fick höra talas om det hemska vi skulle göra idag. Det mer än fruktansvärda, det rent brottsliga. Tanken var att vi skulle ta en tur med båten, kanske lägga ankar någonstans och äta medhav matsäck.

När S då hörde mig gå igenom innehållet i mina byxfickor med orden ”Nej, plånboken behöver jag inte, inga sedlar och körkortet skall jag lämna hemma” så blev han vit av oro. Köra bil utan körkort är ungefär som att råna en bank utan tillstånd. Köra BÅT – eller ens vistas på en båt utan sitt  (bil-) körkort måste ju ligga på samma del av skalan.

Jag försökte trösta min bleke son men det gick inte. Jag försökte tala honom till rätta. Förklara. Men oron var kvar. Till sist fick jag ta med det. Mitt alldeles normala vanliga B-körkort. På sjön. Där havet river och vågorna slår och man inte skall ta med sig saker som det inte är ok att tappa i vattnet.

Men vad gör man när moralen står ivägen.

Så här glad blir man när allt sköts rätt och riktigt. 

Så här glad blir man när allt kommer att gå rätt och riktigt till.