Jag vaknar av att S står och tittar på mig. Medan jag vaknar till stirrar han. Nyvaken stirrar jag tillbaka och undrar varför vi tittar på varandra. Jag väntar på att han skall säga något, något som förklarar vår tysta ögonduell. Befinner vi oss i en vilda västern-film? Hör man surret av insekter och känner solens hetta slå mot cowboyhatten? Nej, det gör man inte. Vi befinner oss i mitt sovrum och en tyst, men välvillig, sjuåring stirrar intensivt på mig.

Jag tittar bort en sekund för att kolla klockan. Halv sex. Hans stirrande blick har inte lämnat mig. Jag börjar tro att jag vaknade enbart för att han glor så. Kan man göra det, vakna av att någon tittar tillräckligt stint? Tydligen. Jag stirrar tillbaka.

Till sist bryter han tystnaden.

-Mamma, säger han högtidligt, jag ville bara säga att du ser väldigt trött ut när du sover.