Triumfmarch


Ett litet men triumferande gäng människor sågs imorse vid halvtiotiden bara ett femtiotal meter från Bohus fästning. Endast beväpnade med var sin glass intog de parken under segerglatt jubel.

Det hade gått att tolka deras segerglada jubel som ett rättmätigt lyckorus över att de bekämpat en ondskefull, främmande makt, hittat de hemliga dokumenten med statshemligheter och tillyttermeravisso en oväntad guldskatt som de av en tacksam polismakt uppdragits att behålla för egen räkning, som ett ringa tack.

Eller så är det möjligt att de, mot alla odds, kämpat i månader – nej, år – för att Få Rätt mot de bedrägliga skurkar som, med mutor, hot och andra otäcka metoder, tagit ifrån dem deras arvsrätt, deras stolthet, deras livsverk, och nu äntligen sett de där bedrägliga skurkarna bakom lås och bom där de hör hemma. Med sin nyvunna lycka som sin klart lysande ledstjärna fördes de mot parken och den välförtjänta glassen som den givna belöningen.

Det är också tänkbart, fullt tänkbart faktiskt, att de var utsända polisspioner som äntligen lyckats infiltrera sig in i högkvarteret hos mästerskurken, fått exakt den ansvarsfulla position som gör det möjligt för Interpol att fånga de usla bedragarna och som längtade efter en liten men välförtjänt segerglass för att fira.

Vem vet, kanske var de galna men extremt intelligenta vetenskapsmän som äntligen lyckats förstå hemligheten inom cellernas innersta kärna och skapa det hitintills otänkbart perfekta men ändå helt biverkningslösa botemedlet mot all världens sjukdomar?

De kan ha varit där av vilket som helst av ovannämnda skäl, precis vilket som helst. Men det var något i den firande skarans avslappnade, hjärtliga, översvallande lycka som tydde på att det egentliga skälet till triumfen var något som inte var så – tja, futtigt, rent ut sagt. Något lite mer storslaget, rejält, föreföll faktiskt ligga bakom den yra glädjen i gruppen.

Och bloggen, som alltid vill vara den första med ett scoop, kan nu avslöja skälet till festligheterna. De var mycket riktigt mer välmotiverade än vad någon av idéerna ovan kan motsvara. De var:

Vaccination 2 mot TBE både framgångsrikt och ansträngningslöst utförd.

Om ni vill ha en bra jämförelse mellan svårighetsgraden i att genomdriva den första vaccinationsomgången och den idag, så kan ni tänka er å ena sidan en ständigt vrålande, brölande, galen vansinnesgepard och sedan istället en lekfull ursöt kattunge.

Mina barn och mina föräldrar: Dreamteam. 


2 svar till “Triumfmarch”

  1. jag googlade ”vansinnesgepard”. hittills är din blogg den enda träffen men jag känner på mig att uttrycket kommer att sprida sig =)

    skönt att det gick så bra! vi var och återvaccinerade oss häromdagen – två vuxna, varav ingen t ex spruträdd. det förtjänade inte ens en jämförelse med ett kattdjur.

  2. Härligt! Underbar text och underbar bild! ♥ Dessutom är jag ett major fan till Bohus fästning. 🙂