Imorgon på IKEA tänker jag titta på det där nya förvaringssystemet de har. Man måste älska alla förvaringssystem. Det är som en drog. Ju mer små fack och olika påbyggnadsmöjligheter och mängder av instoppningsbara lådor det finns, ju mer härligt ordningssamt känns det som att det kommer att bli hemma.

Det är möjligt att det tar närmare en timma att sätta sig in i hur det funkar, vilka färger det finns i, hur det matchar andra saker vi har, vilka delar vi absolut behöver köpa redan från början och vilka vi (eventuellt) kan avvakta med ett par veckor.

Det är till och med möjligt att det kan ta närmare nittio minuter. Nittio underbara minuter med fullständigt fokus på ett härligt intrikat och spännande förvaringssystem.

Och ändå kommer inte M att bli otålig, trött eller börja trampa lite besvärat med fötterna och omärkligt glida närmare kassorna/utgången/befrielsens stund .

Och det beror förstås på att vi har ett väldigt harmoniskt och lyckligt äktenskap.

Fast kanske ändå allra mest  på att M på det sättet får nittio minuter på sig att sitta och äta femkronorsglassar ute i caféet.