I min ungdom tänkte jag mig att den livsvisdom som skulle komma i takt med mitt allt vitare hår skulle vara lite mer – tja – välformulerad. Poetisk. Jag beundrade sådana där korta och gärna cyniska sentenser som skulle sammanfatta och desillusionera. Jag såg dem som formler, lite grann – att allehanda sanningar skulle kunna stoppas in i en sådan sentens och komma ut och stämma och dessutom ge någon ny slags insikt.

Den livsvisdom som kommit i takt med mitt allt vitare hår (som ju är BLONT mer än vitt tack vare frisörernas skicklighet) har inte blivit så välformulerad, pregnant, stringent och hänsynslös som jag hade tänkt. Nu är ju inte allt mitt hår blont än, så det kommer väl fler stadier av livsvisdom och kanske kommer de att bättre kunna svara mot min ungdoms krav. Men den livsvisdom som jag har hittills är ungefär så här:

1.Vik tvätten med en gång, eftersom det kommer mer tvätt hela tiden.

2. Att lösa sakfrågan mellan bråkande syskon är lika ineffektivt som att försöka lära sig korrekt grammatik genom att läsa modebloggar.

3. Det är bara etiketterna som skiljer på rengöringsmedlen ”köksspray” och ”badrumsspray”.

4. Ens barn kommer aldrig att bli imponerade av ens coola musiksmak/inredningsstil/formuleringsförmåga/klädstil/förmåga att prata ungdomsjargong.

5. Om man inte byter vindrutetorkare på bilen med en gång när man behöver det kommer det i n t e att bli bättre efter ett tag.

6. Folk som säger att barn inte kan ljuga har aldrig frågat A om han har tvättat händerna innan maten.

7. The naming of cats is a difficult thing.

8. Sorg tar inte slut, men den byter skepnad. Man fortsätter bära den närmast hjärtat men den blir bekvämare att bära med åren. Mindre sticksig.

Tja. Det var väl det. Inget man hamnar i en citatbok för – förutom sjuan då men den är det inte jag som har formulerat –  men det duger tills jag kommer på the real good stuff. För någonstans inom mig bär jag kvar min ungdomsdröm om de verkligt välformulerade pang-sanningarna.

De kommer nog när man fyller 44.