Öppet brev till damen vid nagellacksdisken på Kicks

Jag var hos dig i helgen som kund. Det är möjligt att du kan komma ihåg mig i mängden eftersom jag är mor till den unge man som välte ner sexton flaskor nagellack från displayen, inte en gång utan två gånger. Jag är också mor till den unga dam som rådigt slängde ner sin bror på golvet (inte en gång utan två gånger) så att flaskorna skulle ”landa på något mjukt”. Ja, nu vet jag att du kommer ihåg.

Jo, det jag ville prata med dig om var att jag är ledsen om det hysteriska skratt som spontantuppstod på mina läppar när du erbjöd mig en viss produkt skrämde dig. Men det var ett hysteriskt skratt som kom från hjärtat, ett skräckslaget hysteriskt skratt som kom från hjärtat. Och jag skall berätta varför.

Jag vet att du säkert har varit på utbildningar där du lärt dig att anpassa din säljstil efter kundens behov och jag tackar dig först och främst varmt över ditt sätt att tänka ”aha, fyrbarnsmamma, förmodligen en person med många bollar (och, du vet, nagellacksflaskor och småbrorsor och så) i luften”. Det värmer mitt hjärta. Som kund uppskattar jag när expediter ser min situation och anpassar sig till den. Och jag förstår hur du tänkte.

Snabbtorkande nagellack.

Men grejen är så här förstår du. För några år sedan köpte jag snabbtorkande nagellack. Det stod tydligt på den lilla nagellacksflaskan att lacket skulle torka på 60 sekunder. Men produkten hade ett allvarligt problem: Nagellacket torkade på sextio sekunder.

Köpte det en gång och sedan aldrig mer.

Flerbarnsmammor är upptagna kvinnor som inte tjafsar omkring. Vi är tvungna att prioritera och rationalisera. Vi vet vad vi vill ha och vi köper det. Vi gillar produkter med fringe benefits, med extra fördelar alltså, inbyggda livsvinster. Vi vill ha nagellack som tar lång tid på sig att torka.

För här är själva den viktiga grejen: ens händer blir ju helt oanvändbara under tiden som lacket torkar.

Man kan inte vika tvätt eller byta blöja eller föna mjukisdjursapor som råkat bada. Man kan inte riva morötter eller ge sin hund medicin eller ens ta isär två yatzytärningar som råkat bli ihoplimmade. Man kan inte plocka upp alla gummiankor som ens yngsta dotter kastat ner bakom badkaret,  Och vet du vad mer man inte kan, kära butiksbiträde? Man kan inte, med hjälp av en örontops, försiktigt ta bort den sirap som någon bestämt sig för att hälla in i batterifacket på Rory Racerbilsbilen. Det är möjligt att det är den bästa fringe benefiten av dem alla.

Jag säger inte att jag målar naglarna av det enda skälet att slippa dessa sysslor. Men man kan väl säga så här: för mig är nagellacksmålning lite vardagslyx. Dels kan jag låtsas att jag är en internationell äventyrerska med en hemlig giftanpull under den tredje nageln på vänster hand, varmed jag skall ändra historien när jag får tillfälle att sitta bredvid den nya fjärdeministern i den instabila regeringen i X-land, vilket ju är kul att låtsas.

Men framför allt är nagellacksmålning för mig ett ”minispa” med, som de säger om Kinderei, ”tre överraskningar i ett” – man får snygga naglar, en liten stund av egenvård, och familjemedlemmarna tvingas inse att de kan utföra vissa sysslor själv.

Du vet det där engelska uttrycket som man använder om tråkiga saker: ”about as interesting as watching paint dry”. Exakt. Watching paint dry är all den spänning jag behöver, vissa dagar i veckan.

Så kära butiksbiträde: bra gjort att känna igen en kund med speciella nagellacksbehov. Nu vet du också vilka behov. Och den dagen då l’Oreals forskningsinstitut i Schweiz lägger sina pengar på att hitta ett lack som torkar extra långsamt, den dagen kommer jag tillbaka. Jag skall köpa ett i varje färg.

Och jag lovar, dagen till ära, att lämna barnen i lekrummet.

/Charlotte