A är för närvarande otroligt fascinerad över alla de saker som Någon har gjort för att vara snäll mot alla som kör bil. Någon har ju gjort vägar! Och ännu mer imponerande – Någon har satt upp små upplysningar överallt med råd till bilförare – hur fort det är bra att köra, vilken väg man kör på, hur man skall köra för att komma till olika mål.

Hans storasyskon blir enerverade ibland när han utbrister i lyckosånger över femtioskyltar men jag tycker det är lite härligt. Hur många sexåringar ser omtanken bakom vardagliga saker?

Någon måste älska bilister, och det är därför Någon har utformat alla de här snällheterna – så resonerar A, och det är ju inte alls uteslutet att han har rätt.

Vem är det som ligger bakom skyltarna och är så snäll? Han har gissat på allt från morfar till Jesus men när han fick höra att det fanns ett helt Trafikverk blev han nästan lyrisk. Vem har hittat på Trafikverket då? HUR kan Någon vara så snäll att det finns ett helt VERK fullt med goda och kärleksfulla människor som tar hand om bilisterna så väl?

Igår när vi körde en liten tur såg vi just den här skylten på en infart och han blev lika glad som vanligt. ”Ett tecken! Nu har de gjort ett tecken igen! Och jag vet vad det betyder! Jag såg det! – Vi måste vara hemma nu för det börjar på H – det står HJÄLSTA!” sade han lyckligt.

S som är lite trött på ”de här barnsligheterna” och allmänt tycker att eftermiddagarna när man är trött efter skolan är rätt jobbiga, betraktade sin bror med en nedlåtenhet som påminner lite om den som de flesta människor anser att de flesta statliga verk ser på oss med.

-Det är inte ett tecken på Hjälsta. Det är ett tecken på att du inte kan läsa! fräste han.

Paus medan A, svårförolämpad som alltid, kontemplerade denna upplysning.

-Wow, är de SÅ snälla att de sätter upp sådana tecken också?! frågade han sedan, upprymd, själaglad och euforisk över den godhet som Någon slösar över oss vart vi oss i världen vänder.

Tack för det, Trafikverket.