-Min mamma, säger E, och lutar sig mot mig. Du MIN mamma.
Hon klappar mig på magen.
-Jag har bott din mage, upplyser hon mig. Du MIN mamma.
Hon tittar mig djupt in i ögonen.
-Och du har bott min mage! säger hon belåtet.
Tja. Kanske inte exakt.
Men jag fattar hur hon tänker.
Jag gillar hennes känsla för sammanhang.
Strax norr om magen, lite till vänster. Där kan jag bo.
Tills hon är tio, elva eller tolv år kanske
och VRÄKER mig efter brutalt.
Och då squattar jag där.
8 svar till “Magkänsla”
Det är brutalt att bli vräkt av sina barn.Förstår inte vad det ska vara bra för.
Mumsig text. Söt bild. Snygg layout.
Lilla E har en solklar känsla för logik! Hon verkar vara så otroligt härlig! 🙂
Vill också säga att din senaste kommentar hos mig är bland de mest SANNA och bästa jag har hört! Precis på pricken så är det – ibland kan man bara inte formulera det själv. Tack!
Underbart. Bara underbart. Vad är en förälder? En hjärtockupant.
Men hon har väl eget kontrakt på bostad nordvänster om din mage. 😉
Ja fast hon delar ju lägenheten med några andra ockupanter.
Fint!
Jo, jag stal pappersflygplanet och inverterade det. Men nu blev jag osäker om det ens märktes…?