När H var liten hade M och jag en idé om att alla bebisar träffades på något mystiskt och metafysiskt sätt på nätterna.
Där utbytte de erfarenheter och idéer, planlade strategier för dagen därpå och klagade på sina föräldrar.
Bebiskonventet kallade vi det.
Det var nästan nio år sedan.
De är inte bebisar längre.
Ändå träffas fortfarande några av dem där på nätterna.
I den metafysiska mysticismens dimma.
Utbyter erfarenheter, planlägger strategier och klagar på sina föräldrar.
Bebiskonventet har bara fått ett annat namn. Facebook.
Ett svar till “Visionärer är vad vi är”
Konventet ja. Blockar de sina föräldrar från vissa inlägg då? Annars blir det väl rätt mesigt tänker jag. Får man veta om man är blockad? Och hur känner man då? Gillar nog det ”riktiga” konventet bättre:)