-Mamma – jag skall berätta en saga för dig! säger A vänligt vid läggdags.
Jag sätter mig tillrätta i hans säng och lyssnar.
-Jag har tänkt ut den helt själv och den är jättebra. Här kommer den: ”Det var en gång en mamma som hette Charlotte och hon var så snäll mot sina barn. Och en gång kom en elak häxa och trollade henne så att hon blev dum. Det var på Halloween. Då blev mamman också en häxa och bara ”STÄDA!” och ”Ni måste borsta tänderna I EN KVART!” och ingen kunde trolla tillbaka henne någonsin så sedan var hon alltid elak. Snipp snapp snut så var sagan slut.”
Tja.
Sagan kanske är slut för A – men hur skall jag nu någonsin kunna somna igen.
Vadå ”blev elak på Halloween”?
Vadå elakt att säga ”städa”?
Vadå ”borsta tänderna i en kvart”?
Och varför får jag aldrig bli tillbakatrollad och snäll?
Det här är det läskigaste jag har läst sedan min lillebror lurade i mig att Stephen King skrev om snälla människor som var vänliga mot varandra hela tiden.
Han ser inte ut som en skräckisförfattare men han är en.
Random Posts
Loading…
Man måste älska A. Och C
Urs. blaffan på slutet =)