feb 142013
 

Voldemort, i ett försök att få leva för evigt, delade sin själ i sju delar och gömde dem på olika ställen. Tanken var att det inte skulle gå att döda honom, att han skulle leva för evigt, eftersom det vore svårt bortom det rimligas gräns att hitta alla de sju delarna och förstöra dem. Priset för detta var ett liv som aldrig kunde bli helt eller gott. J K Rowlings berättar att man var tvungen att göra något förfärligt för att dela sin själ – man var tvungen att begå mord.

Jag vet inte.

Jag tror att det enda man behöver göra för att dela sin själ i olika delar är att få mer än ett barn. Åtminstone känns det så för mig. Där barnen är, där är min själs olika delar.

En del av min själ sitter i ett klassrum på Skolstaskolan och hittar på berättelser idag. Den delen av min själ får glädjas åt kreativiteten, åt hur bekymmerslöst pennan löper över pappret när fantasierna tar skriftlig form.

En annan del bygger med plusplus inne i förskoleklassen. Den delen av min själ får följa en vaksam hjärna i nya intryck , nya idéer, ny inspiration.

Ytterligare en del av min själ sitter belägen i en hjärna som spelar schack eller tänker ut krångliga men vackra matematiska mönster. Den delen av min själ fattar kanske inte så mycket men dricker törstigt av logikens skönhet.

En del av min själ åker rutschkana med en snart-treåring som inte riktigt vet om hon är glad eller arg för det mesta. Den delen av min själ får känna med i fartens tjusning, i lyckan över verbal rörlighet, i tjusningen över en kropp som kan springa, hoppa, jubla över livet.

Och den sista, ibland bortglömda, delen har dött, har stängts av, vistas i en annan värld. En del av min själ är bortom himlen. För alltid bortom.

Jag vet inte riktigt var jag ville komma med det här, annat än att säga att om det är alla hjärtans dag idag, så måste det få vara dagen för alla hjärtan – även för de hjärtan som var för svaga eller för starka, för små eller för stora, för denna värld. Det måste också vara dagen för de vars hjärtan är splittrade och spretar åt olika håll, för slitna hjärtan, för oroliga hjärtan, för hjärtan som bär en sorg eller en ängslan eller en längtan.

Idag är det alla hjärtans dag. Det känns som att det borde vara en dag för eftertanke. Vad har mitt hjärta varit med om? Vad fyller mitt hjärta? Och var är mitt hjärta? Var har min själ gömts?

Random Posts

Loading…

  4 Responses to “The hallows”

  1. Jag är ofta inne och läser här hos dig och älskar din blogg! Idag fick jag känslan att jag bara måste kommentera! En helt underbar text du har skrivit, en ny vinkel på Alla hjärtans dag! Fantastiskt!!

  2. Jag har mest tänkt på att det är första dagen i fastan idag. Alla härtans dag kändes som ett helt separat spår. Tills jag läste det här inlägget.

  3. Själen, kroppen, hjärtat – anden… tillräckligt många bitar att hålla rätt på redan där!:) ”Bortom himlen”, där är bör man vara fullkommligt trygg, och viss, föreställer jag mig. Tänk också på att när tiden ”stannar” (dvs. hjärtat) blir den (tiden) oändlig.
    Låter f.ö. härligt att kunna ha sin själ lite utspridd, sådär som du beskriver!

  4. Ljuvligt skrivet som alltid! Fast tänker förstås inte att Ansgar är död utan att han lever och mår bra där bortom himlen – vilket underbart uttryck!

Sorry, the comment form is closed at this time.