Maj 142013
 

Idag tänkte jag jättemycket på den gången när A var drygt tre år och frågade mig, i den episkt långa självscanningskön på ICA Maxi i Enköping, med rösten höjd till tre mäns styrka, hur bebisen som var i min mage (E) hade kommit in i min mage egentligen.

Jag tänkte jättemycket på hur cool jag hade varit då. Jag hade utan att sänka rösten eller väsa ”vi får ta det senare” eller bortförklara något, konverserat honom om de olika aspekter av blommor och bin och utan att väja för de lämpligaste barnvänliga termerna förklarat hela befruktningsgrejen.

Och – och här kommer själva poängen – jag hade uppvisat denna coolhet av helt och hållet genomideologiska och pedagogiska skäl. För att visa honom att föräldrar aldrig skäms för sina barn. De skäms inte för barnen och de skäms inte för frågorna som barnen ställer. De skäms inte för att i offentliga sammanhang utöva sitt föräldraskap på det sättet som barnen behöver. Man skäms inte för något som är relaterat till sina barn för barnen är det bästa man har. Det man är absolut stoltast över. Så är det.

Och allt det här tänkte jag på imorse.

Man kan nästan säga att jag mediterade över det.

För sedan, när jag hade gjort det, gick jag och handlade den här till H.


beiber

Och då var det lite bra att jag hade mediterat över den där gången tidigare. Att jag hade upprepat mitt mantra för mig själv: Föräldrar skäms aldrig för sina barn. Vi skäms inte för barnen och vi skäms inte för frågorna som barnen ställer. Vi skäms inte för att i offentliga sammanhang utöva föräldraskap på det sättet som barnen behöver. Vi skäms inte för något som är relaterat till våra barn, för barnen är det bästa vi har. Det vi är absolut stoltast över.

Så. Folkrockaren i mig kanske hukade sig lite. Men modern stod stolt i kön.

Och så tittade kassörskan på mig. Och på boken. Och på mig igen. Och hennes blick sade ”Har DU så unga barn att de kvalificerar som Bieberfantaster? Jag trodde du hade MYCKET äldre barn.” Och igen tittade hon på boken. Och på mig. Särskilt på de klädsamt gråa håren och de snygga rynkorna runt ögonen.

Jag funderade ett tag på om hon sålde åldersrelaterade kosmetiska lösningar.

Och sedan använde jag mig av mitt peptalk och min meditation. Och ifrån min meditation hämtade jag kraft och styrka och ork.

Och så sade jag: ”Den här boken är till mina barnbarn. Ringer du efter färdtjänst förresten?”

Random Posts

Loading…

  8 Responses to “Face it, girls, I’m older and I have more insurance”

  1. Replikerna man önskade att man alltid hade på lager. 🙂

    Ang kommentar hos mig: Stefan, ja. Vad vill man se hos honom? Han är inte mycket skriven, så det kan säkert finnas en del att göra på honom. Men hur ska han vara för att vara trovärdig?

  2. Bra inställning till livet och så bra skrivet!!!

  3. Bra inställning till livet och så bra skrivet!!!

  4. Är det på riktigt? Att du fann dig så gentemot den ofinkänsliga kassörskan. Ja det kvittar ju egentligen, det viktiga är att du förmedlar viktiga aspekter av föräldraskap på ett synnerligen underhållande sätt. Önskar att jag hade stått i ”den episkt långa självscanningskön på ICA Maxi i Enköping” den gången och kunnat studera ansiktsuttrycken hos de köande.

  5. Det kunde hon gott ha.
    Bra gjort!

  6. Haha, underbar text. Blickar kan vara så elaka, jag tror inte att folk är medvetna om det, bra att du upplyser 🙂

  7. Du är för go! Instämmer med Kalle B, hade också velat stå i den där episka kön!

  8. 1. Alltså, man blir VÄLDIGT avundsjuk på de som då råkade befinna sig i den självscanningskön – den episkt långa på ICA Maxi i Enköping tänkte jag då på.
    2. Pröva med lite vitt ansiktspuder nästa gång du ska handla Bieber-affischer!! :=)) :=)) :=))

 Leave a Reply

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>