Frycklunds första lag hittar du här.

Jag vill presentera för er, kära bloggläsare, Frycklunds andra lag. Syftet är förstås, som alltid, att förenkla och förljuva era liv.

Frycklunds andra lag liknar på sätt och vis termodynamikens andra lag, som stipulerar att allt i universum rör sig mot allt ökande kaos. Hela familjen Frycklund liknar faktiskt den lagen kan man säga (särskilt om man tittar i S:s garderob) men Frycklunds andra lag har att göra med ett särfråga inom denna allmänna problemformulering.

Frycklunds andra lag har med M att göra. Den har liksom sitt ursprung i M. Sitt mål också. Som en evig cirkel – en loop mellan orsak och verkan och det obegripliga mellanting däremellan som är en gift mans existens.

M har nämligen en obegriplig och extremt irriterande vana att – när han får fatt i en penna som inte fungerar – ställa tillbaka den i pennburken och ta en annan. Om den inte heller fungerar ställer han tillbaka den och testar en tredje.

Så gör man inte. Så GÖR man bara inte. Man slänger icke-fungerande pennor.

Hur skulle det se ut om alla gick omkring och ställde pensionsmässiga pennor i våran pennburk? Va?! VA??!!

Den store filosofen Immanuel Kant lärde oss att alltid handla så att regeln för vårt handlande skulle kunna upphöjas till en allmän lag. Så därför SLÄNGER man trasiga pennor. Direkt. Med en gång. I ett nu. Omedelbart. Utan att tveka. Utan att ångra. Utan att tvivla på att man gjorde rätt. Det är vad Kant skulle ha gillat – vad Kant skulle ha gjort. Och det är vad alla borde göra! Så! Män. Kvinnor. Barn. Låt oss nu förena oss i en —

Förlåt.

Men alltså. Varför slänger han inte dessa pennor?

Frycklunds andra lag har svaret på denna eviga fråga.

Frycklunds andra lag formuleras nämligen så här:

Hur lite bläck det än finns kvar i en bläckpenna så kommer den ändå – när den blir kvar i en byxficka på ett par byxor som hamnar i tvättmaskinen – att spy ur sig en osannolikt rikhaltig flod av blåsvart bläckighet som förstör så många kläder som möjligt för så lång framtid som möjligt.

Tillägg till Frycklunds andra lag:  ju vitare vittvätt – ju blåsvartare bläck.

Ni vet att det är sant. Så funkar det med de här naturlagarna. Man bara vet att de är sanna. Man behöver inte fundera eller undra eller något sådant. Man bara vet. Instinktivt.

Så: de obrukbara pennornas pensionatstillvaro i pennburken beror förstås på att M inte kan med att utsätta våra kläder för detta grymma öde.

Och.

Faktiskt.

Ni vet.

Alla ovanor som kan förklaras med ”jag gjorde det för att jag bryr mig om tvätten” är faktiskt hur ursäktade som helst by my book. Högre motiv kan man inte drivas av än så.

Så – Frycklunds andra lag kan rädda även ditt äktenskap. Try it. You’ll like it.