Det finns jättefina loppisar i Stockholm. Så fina faktiskt att M tröttnade lite på att stå bredvid och hålla mina tilltänkta fynd medan jag bläddrade i bokhyllor och vintage-tyg-lådor.

Till sist (eller, ja, han tyckte att det var till sist. Jag tyckte att vi var precis i början av dagen eftersom jag bara hunnit med att kolla på hattar, skor, barnjackor, klänningar, deckare, engelska deckare och lampor) sade han ifrån. Eller nej. För att göra honom rättvisa sade han inte ifrån. Vad han i själva verket sade var: ”Jag skall köpa dig en tröja där det står: ”Släpp inte in denna kvinna på loppis! Hon verkar normal. Men. Hon går aldrig därifrån!””

Jag bara stirrade på honom. Jag var faktiskt tvungen att ställa ner  vinglasen och den coola kepsen till A och de fina ramarna och bara stirra på honom.

Sedan föreslog jag att vi kanske kunde hitta en på en second-hand-affär.

Och sedan fick vi lov att åka tillbaka till hotellet då han plötsligt behövde vila. Akutvila liksom.

Men det är klart att om han vilar lite nu hinner vi gå på några antikaffärer och den stora loppmarknaden i Huvudsta  innan middagsdags.

Så  nu tänker jag väcka honom och sjunga:

Someday man I don’t know when we’re gonna get to that place
Where we really wanna go
and we’ll walk til we drop
But till then tramps like us
baby we were born to shop