M: Vad gör du?

jag: Skriver svar på en fråga på facebook. ”Vad är du beroende av?”

M: Vad skriver du då?

jag: Barnen och datorn förstås.

M: Förstås. Inget… annat?

jag: Nä. Det är väl mest det.

M: (vältalig tystnad)

jag: Jaja. Strump-och-sockhantering förstås. Men det kan jag ju inte skriva. Det är alldeles för… tja. Privat. Personligt.

M: Inget… INGET annat?

jag: Hm. Vad…

M: Inte någon typ äkta man eller så?

jag: Vadå? Vill du att jag skall skriva att jag är beroende av dig? (men M är försvunnen) Hallå! Älskling? Var är du? (tystnad) Jaja. (facebookar vidare i tjugo ostörda minuter tills M kommer tillbaka en aning svettig)

M: Nu har jag diskat och borrat hål för den nya brandvarnaren och lagat den där plankan på altanen och försökt fixa sidospegeln på din bil.

jag: Wow!

M: Japp. Det var väl inte dåligt?

jag: Verkligen inte.

M: Bra rent av?

jag: Väldigt bra.

M: Rent av… beroendeframkallande?

jag: Mm. Det kan hända. Du har en poäng där.

M: Så. Får jag vara med på ditt svar nu?

jag: Som tur är KAN man ändra sitt svar på frågan.

M: Och det kommer du att göra nu?

jag: Absolut.

M: Skönt. (pussar mig och går och lägger sig – och jag ändrar mitt svar naturligtvis).