Igår kväll bakade jag bröd med ärter i. Det kan man naturligtvis göra av många olika skäl men jag gjorde det av det mest självklara skälet: M sade att det inte gick.

För att försäkra mig om ett riktigt gott bröd nu när det var som nödvändigast att det blev gott var jag generös med både smör och honung och andra jämförelsevis konventionella sätt att pimpa sitt bröd. Jag blev riktigt inspirerad och jobbade som i trans med finaste vetemjölet och extraspecial-grahamsmjöl och annat kul. Jag runddrev som en hjälte och lyxade brödet med extra kalljäsning och allt möjligt annat som degar gillar.

Tja.

Nu har jag smakat på det färdiga brödet.

Det var inte alls gott.

Ärterna förstör.

Mitt råd är: Baka aldrig bröd med ärter i.

Detta är självklart – av skäl som är så uppenbara att jag inte ens behöver räkna upp eller förklara dem – M:s fel. Det fattar alla.

Man kan ju liksom inte ha ärter i bröd. Typiskt honom att tvinga mig.