Aug 042013
 

Detta har hänt: Läs övriga ”kapitel” här

Lola jonglerade med ett vapen, och sade:

-Så tant Jane menar alltså att pojkar och bloggar måste få ha sin frihet?

Jane Marple log med stora porslinsblå ögon.

-Det är ju ett sätt att uttrycka det på. Ett annat är att gå till biblioteket.

-Biblioteket?

-Ni har väl sett den stora samlingen böcker,  Mr Marlowe? Den skall man inte försumma. Man kan alltid lära sig något i ett bibliotek.

Lola tittade på mig och jag tittade på Lola. Vi nickade mot varandra med den kollegialitet som de som iakttar någon som är galen har. Miss Marple höjde rösten och sade:

-Leta bakom böckerna. Inte i dem.

-Eh?

Miss Marple lutade sig framåt. Hennes ögon sken som polisficklampor.

-Bakom böckerna,  herr Marlowe. Har ni sett matlagningsprogrammen på televisionen?

-Eh?

-På er tv-apparat,  Mr Marlowe. Har ni sett matlagningsprogrammen?

-… Fast inte med bibliotek i också.

-Nej, nej. Nej. Nej. Å jag talar så virrigt. Vad jag menade att säga var att på matlagningsprogrammen gör de ibland färdigt maten i förväg så att publiken skall få se hur kakan blev även om programmet är kortare än tillagningstiden. Förstår ni vad jag menar?

-Kakan, upprepade jag. Men Lola skrattade till.

-Ni har något i rockärmen, gammelfaster!

-Kanhända. Miss Marple log mot oss och tog fram ett fotografi från en handväska som var tillräckligt stor för att gömma Wesson, Walker och Lola. Hon gav det till mig. Jag lät göra en liten förstoring i förväg. Ser ni vad jag menar?

Fotografiet föreställde en rad böcker.

bevis

 

Det var samma böcker som fanns i bokhyllan på bloggen Ansgarssyskon – en lite suddig förstoring bara. Jag studerade kortet, och Miss Marple nickade uppmuntrande.

-Just det, Mr Marlowe. Titta bakom.

Bakom böckerna fanns en annan bok. En svårläst titel. Svårläst för att den inte riktigt syntes.

-Vad står det? frågade jag.

-Det står något mycket viktigt, Mr Marlowe. Det står titeln på den bok som bloggen själv gömde undan. Hon lutade sig framåt och rörelserna blev ivriga och blicken sken. Ni vet hur bloggar fungerar. Bloggerskan gör lite som hon vill vad gäller både bakgrund och innehåll. Men bloggen är inte helt maktlös. Bloggen kan lura bloggerskan… i det här fallet i form av en bok som inte riktigt fick vara med. Varför tror ni inte den får synas,  Mr Marlowe? Vad är det med den boken som gör den så åtråvärd för själva bloggen och så ointressant för bloggerskan?

-Det syns bara halva bokstäver. ”U” kanske – något som är början på ett ”D” eller ett ”n” eller ett ”P” — ett halvt – är det ett ”S”? – ett ”I”… UDDSI…

-Inte UDDSI. Det går att bygga ett ord, och ifrån det ordet en titel. När jag satt tyst hjälpte hon mig på traven genom att hosta lite försynt och viska:  Uppsl…

-Uppslagsbok?

-Uppslagsbok,  Mr Marlowe. Hon strålade mot mig. Ögonen var som brinnande fyrar på ett stormigt hav. Förstår ni?

-Nä. Jag försökte hämta inspiration från Walker men hon lät mig inte slutföra gesten,  utan tog ifrån mig flaskan och satte ner den på bordet precis utom mitt räckhåll.

-Det här är för viktigt för att dricka. Vad finns det för uppslagsbok som bloggen eftersträvar,  och som bloggerskan vill förbjuda om möjligt? Vad gillar bloggen som inte bloggerskan gillar?

-Eh… eh… jag försökte förtvivlat tänka utan min Walker. Det var inte lätt. Lola tog fotografiet ur min hand och studerade det noga.

-Jag känner igen den där bokryggen,  sade hon tankfullt.

-Måste vara en bok om sprit med andra ord? Det fanns inte så mycket annat att välja på enligt min åsikt, men hon viftade avvärjande.

-Det var en lustigkurre i baren som brukade ha med den och läsa högt ur den… vad hette den nu då? Hon satt tankfull och tyst. Miss Marple log milt och väntade. Jag behövde Walker. Jag kunde inte tänka utan Walker. Jag famlade.

-Mr Marlowe – jag vill inte framstå som cynisk, men ni förefaller en smula törstig?

-Ja. Sällan har jag talat med den sortens övertygelse. Jag saknade Walker som en man utan luft saknar att andas.

-Förlåt mig. Hon räckte tillbaka Walker till mig och log mot Lola.

-Jag vill verkligen inte förefalla cynisk, upprepade hon. Lolas ögon blev med ens svarta, stora och tunga som kanonkulor. Orden hon sade föll som ammunition omkring henne.

-Uppslagsbok för… bloggerskan vill inte… naturligtvis. Den skulle ju inte få vara med på sidan. Den måste plockas undan! Men bloggen själv vill… Jag förstår. Jag förstår!

Själv förstod jag inte. Det är möjligt att Walker hade inspirerat mig lite för nitiskt.

 

Random Posts

Loading…

  One Response to “Kapitel 12: Högt vatten”

  1. Härligt. Nån gång när klockan inte är så mycket ska jag läsa hela berättelsen.

 Leave a Reply

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>