okt 302013
 

Efter lunchen. Den sedvanliga Nintendo-rättighets-striden ger rum, men vi andra är helt oberörda. H läser Harry Potter, jag skriver vykort, E tittar på)

E: Vad gör du, mamma?

jag: Skriver vykort till min mormor.

E: Varför då?

jag:  Hon fyller år.

E: Min kompis AK fyller också år.

jag:  OK.

E: Jättemånga gånger, hela tiden, fyller hon år. Hon är tre år.

jag: Spännande.

E: Jag skall också skriva ett vykort.

jag: Till…?

E: AK! (skriver)

jag: Vad skriver du då?

E: Titta!

jag: Ehmm… vad står det?

E: Du får väl läsa så får du se.

jag: Jag… öhm… jag kan inte läsa det.

E: Dumma mamma.

jag: Vad står det då?

E: Jag vet inte.

jag: Vet du inte?

E: Jag kan inte läsa det.

jag: OK.

E: Jag kan inte läsa. Jag är bara tre år.

jag: OK.

E: Men det gör inget mamma.

jag: Vad bra.

E: För AK kan läsa det!

 

DSC_3399

 Så klart. Det är ju på treåringska. 

Random Posts

Loading…

  7 Responses to “Ett brev betyder så mycket”

  1. Lovely. Tänker att det inte är så stor skillnad på treåringska och trettiofyraåringska ibland.

  2. Haha. Fantastiskt!

  3. Ljuvligt.

  4. Så charmigt!

  5. Det var ju jättelätt att läsa…tur att man är som en treåring ibland!

  6. Finfint!!

Sorry, the comment form is closed at this time.