jag: Älskling.

M: Ah. Jag hör ”Älskling”-rösten. Så jag — går ut ett tag. Och — plogar. Och så kan du prata medan jag är ute.

jag: Så du bara tar för givet att jag skall skälla på mig för att jag säger ordet ”Älskling”.

M: Det är inte för att du säger ordet. Det är HUR du säger ordet.

jag: På ett trevligt och glatt sätt.

M: Det gör du ALDRIG annars.

jag: OK. Men nu råkade jag kanske känna mig lite trevlig och glad idag. Är det ett brott?

M: Nej.

jag: Är det otillbörligt?

M: Nej.

jag: Vad är det då?

M: I normalfallet betyder det att du kommer att skälla på mig.

jag: Jaså, minsann. Du tror att det är så himla lätt att tolka mig. Du tror att du alltid förstår mig. Du tror att du vet —

M: Får jag påpeka att det där låter ganska mycket som när du typiskt inledningsskäller.

jag: … Men!

M: Plogar. Jag går ut och plogar lite. Ifall det snöar i natt.

jag: Man kan inte ploga i förväg.

M: Men man kan ploga för att det är… för att… alltså, snälla. Jag kommer inte på något skäl att ploga annat än att du kommer att skälla på mig annars.

jag: Vad får dig att tro att jag inte skulle kunna skälla på dig medan du plogar?

M: Man måste ha speciella skyddshörlurar på sig när man kör traktor. 

jag: Mm.

M: Det skulle kunna funka.

jag: Mm.

M: OK. OK. Vad ville du, ”älskling”?

jag: Inget.

M: Inget?

jag: Inget alls.

M: Så du sade ”älskling” med älsklingsrösten utan att vilja skälla på mig?

jag: Typ.

M: OK.

jag: Bara för att…

M: Ja?

jag: För att liksom konstatera att…

M: (kanske möjligen lite uppgivet) Mm.

jag: För att jag tycker att…

M: Mm.

jag: (slungar en anklagelse som en blixt emot honom) Du skötte TVÄTTSTUGAN medan jag var sjuk!

M: Öh… ja.

jag: Men FÅR man det?

M: Öh… ja.

jag: Men allvarligt! Du tvättade ju MASSOR av vår tvätt.

M: Många fruar skulle bli glada.

jag: Men! Inte! Jag!

M: Åååh! Jag visste att du skulle bli arg.

jag: Och ändå gick du och gjorde det!

M: För att vi hade JÄTTEMYCKET tvätt.

jag: Och jag ÄLSKAR jättemycket tvätt.

M: OK, OK, OK.

jag: Vad?

M: Du har rätt.

jag: Va?

M: Jag VET att du älskar att tvätta.

jag: Älskar och älskar.

M: OK.”Är passionerat uppslukad och maniskt beroende av att tvätta” menar jag.

jag: Så skall det låta.

M: Och ändå tvättade jag.

jag: Ja! Varför?

M: Jag gjorde det för att jag är ondskefull och maniskt elak.

jag: Nej, det gjorde du inte.

M: Nej, det gjorde jag inte. Jag gjorde det för att vara snäll.

jag: Men VARFÖR?

M: För att det är så man gör om någon är sjuk. Man hjälper dem.

jag: Men VARFÖR?

M: För att… för att jag älskar dig och bryr mig om dig och vill ta hand om dig när du är sjuk.

jag: Men ALLVARLIGT!

M: Jag fattar inte hur detta är ett problem.

jag: Jaså?

M: Nej.

jag: Så du menar att när du är sjuk så får jag städa?

M: Va?

jag: Får jag det?

M: Va? NEJ.

jag: OK.

M: Det är klart att du inte får städa. Du har inte… städkörkort. Du vet inte hur man hanterar våra speciella rengöringsmedel. Du vet inte hur man…

jag: OK, nu kanske vi skall lugna ner oss lite här.

M: Jag skall aldrig bli sjuk igen!

jag: Och jag skall heller aldrig bli sjuk igen!

M: OK.

jag: OK.

M: Då säger vi så.

jag: Mm.

M: Nu går jag ut och plogar.

jag: För att…?

M: Va?

jag: Jag har ju skällt klart.

M: Ja.

jag: Och man kan inte ploga i förväg.

M: Men jag har redan DAMMSUGIT här inne.

jag: OK.

M: Jag letar liksom efter större utmaningar.