Samtal i tvättstugan.

S: Mamma, idag är det något med dig… du är liksom lite… konstigare… än du brukar vara.

jag. Det har jag mycket svårt att tro, min son.

S: Men du ser så… så… liksom… glad ut.

jag: Jag är glad!

S: Mm. Men inte… liksom inte… du ser ut som… kommer du ihåg när en av katterna kom in med den där råttan och lade den i pappas knä när han satt och läste?

jag: Menar du att jag är katten eller råttan?

S: Jag menar att jag känner mig ungefär som pappas ansikte såg ut just då.

jag: Så jag är råttan, då?

S: Mamma… kan vi strunta i om du är råttan och kan du berätta vad det är du tänker på?

jag: Tja. Om du måste veta det så funderar jag just på ett paradigmskifte. Ett EPISKT paradigmskifte.

S: O… K…

jag. Du vet hur jag alltid har hängt vår tvätt efter personer? Alltså din tvätt hänger i en rad och H:s i en och A:s i en och…

S: (med ett otydbart ansiktsuttryck) Ja.

jag: Min son. Jag vet att det här kan komma som en chock för dig, men de flesta människor hänger tydligen inte tvätt så. Det verkar som.. ja. Jag kan inte dölja det för dig. Det förefaller som om många människor helt enkelt bara hänger sin tvätt alldeles… alldeles… liksom löst. Fritt. Oberoende av vem som äger ett visst plagg hänger man bara upp tvätten i den ordning som den kommer ur tvättmaskinen.

S: Mamma…

jag: Jag vet. Jag VET. Besvikelsen. Sorgen man känner.

S: OK, mamma, du vet det där med råttan och minen och..

jag: Iallafall så – ja, så där som de andra gör. Du vet. Så kanske… kanske skulle jag… alltså, jag säger inte att jag har haft fel som har hängt så här som jag har hängt. Inte alls. Det är ju det mest logiska, det mest självklara. Det mest NATURLIGA. Men… ja, jag har funderat. Jag har funderat mycket. Och ibland, när något inte funkar, även om det är RÄTT, så måste man ändra sig.

S: Mamma, menar du…?

jag: Så jag skall sluta hänga våra kläder i fasta rader sådär.

S: ALLVARLIGT?!

jag: Ja, faktiskt. Det är kanske inte så bra som jag en gång tänkte. Förlegat, kanske lite – petimetrigt på något sätt. Så det är slut på det nu.

S: Men! Det här är ju JÄTTEGODA nyheter!

jag: (lite rörd) Vad roligt att du engagerar dig så i tvätten, S. Jag blir riktigt glad.

S: Och i dig! Att du skulle vara lite mer norm- jag menar, lite mer… modern.

jag: Tack för ditt intresse!

S: TACK för att du inte skall bli helt galen över tvätthängningsmetoder!

jag: Åh, varsågod! Du har helt rätt. Det skall jag inte bli.

S: Hurra!

jag: I fortsättningen skall jag nämligen hänga tvätten i färgordning, efter regnbågen förstås.

(paus, under vilken S tittar på mig som om jag förklarat att i fortsättningen skall vi tvätta all vår tvätt i hallonsylt istället för tvättmedel)

S: PAPPA!