Imorse fick E fatt i mina glasögon.

Och inte bara i mina glasögon, i hela min personlighet.

-Nu är jag mamma. Därför måste jag prata jättejättemycket och skratta jättejättehögt, såhär: (skrattar jättehögt).

Alla syskonen garvade. Jag hukade mig. M är så diplomatisk att han redan åkt till jobbet.

-När jag har pratat jättejättemycket och sedan skrattat sådär högt, då skall jag bara snabba mig att prata lite mer. Ingen annan får prata, bara mammor. Mammor pratar och skrattar och pratar och skrattar!

-Och så kan mammor ibland också bli alldeles tysta, så här: (kort men intensiv tystnad) Åh nej, jag glömde mina bilnycklar i kylskåpet! Åh, ojojojoj. Och jag glömde bilen på kyrkan! Och jag glömde kyrkan i hallen! Och snart har jag glömt min hjärna långt långt borta! Och apropå det –  jag måste berätta en jätterolig historia för er allihopa här!

-Fast jag har redan glömt den. Men det gör inget, jag kan berätta något annat! Hahahahahahohohohohoho!