Harry: Can we find all this in London?
Hagrid: If you know where to go. 

Det kan ju hända att du är en elvaårig tjej. Det kan ju hända att du är en elvaårig tjej som älskar Harry Potter. Det kan ju hända att du är en elvaårig tjej som älskar Harry Potter och en dag, när du är ute och åker bil med din mormor och din mamma får det överraskande beskedet att ni inte alls skall ut på en trevlig liten biltur utan åka till London och Harry Potter Studio och se hur filmerna skapades. Det är i så fall magi. Men det KAN hända. Om du har en väldigt, väldigt, väldigt snäll mormor. DET är i så fall magi.

Och då kan det hända att du ser ut ungefär så här när du får reda på vart du skall.

 Nu svimmar jag!

Och sedan  kan det hända att det blir den sortens resa som blir ett minne för livet. London. Bed and breakfast. Restauranger. Affärer. Tjejgrejer.

Och så Harry Potter studios.

Harry Potter studios handlar om Harry Potter-filmerna. Man rör sig i de faktiska miljöer de filmade i, och de har de faktiska sakerna som var med i filmerna där.

De parallella känslorna av att veta att något faktiskt inte hänt på riktigt, och samtidigt befinna sig i ett museum med faktiska föremål från historien man så väl känner till, är en slags speciell magi. Eller, som Dumbledore skulle säga: “Of course it is happening inside your head, but why on earth should that mean that it is not real?” 

Man får lära sig saker om quidditch, filmiska saker. Man får lära sig saker om filmmagi, hur den skapas. Man får lära sig saker om hur något föds i J K Rowlings fantasi, och sedan blir verklighet genom andra människors fantasi, yrkesskicklighet och samarbete. Det kan hända att du känner både respekt och rördhet när du hör sådant.

Och blir du inte rörd av det, så kan du se dig omkring i Harry Potter Studios och titta på alla elvaåringar och tolvåringar och vuxna barn som läst och sett magi, som levt magi, som längtat magi och som tagit sig hit för att se och återuppleva och lära sig om och insupa allt igen.

Och blir du inte rörd av det, titta på de vuxna som tagit dit barn. Vuxna som önskar barnen allt det de vill, all magi som finns. Vuxna som drivs av kärleken, som känner igen kärleken till litteratur, kärleken till en skapad värld, kärleken till en påhittad historia som lever genom att den är sann, och som vill ge barnen detta. Detta är kärlekens magi, den sortens magi som ger och ger.

Omgiven av magi – idéernas magi, utförandets magi, barnens magi och de vuxnas magi – kan du bara kapitulera. J K Rowlings lär ha sagt något i stil med att hon inte tror på magin i sina böcker, men däremot på att något magiskt händer i en när man läser en riktigt bra bok. Det kan hända att det är den sortens magi som bär dig på dina vingar, det kan hända att det är den sortens magi som gör att Hogwarts blir även ditt hem, ett sådant hem som får följa med i hjärtat, var man en hamnar.

Kanske är det så.

Och kanske får du stanna i dörröppningen när du lämnar Harry Potter Studios, och säga, med Albus Dumbledore: ”I will only truly have left Hogwarts when none here are loyal to me.” I så fall skall du veta att magin är lojal mot dig. Så du behöver inte lämna Hogwarts, Hogwarts kommer inte att lämna dig. Istället följer magin med dig vidare, hem, i livet.

”’Help will always be given at Hogwarts to those who ask for it.”