Dec 132014
 

E: Mamma, du vet hur jag inte fick vara Lucia på dagis igår?

jag: (med sjunkande hjärta) Ja.

E: Jag vet hur vi skall göra!

jag: OK.

E: Vi skall ju gå på H:s luciatåg ikväll. Då kan jag vara Lucia.

jag: Eh… du vet att det redan finns en Lucia va?

E: Ja! Jag!

jag: Nej, jag menar en person har valts till Lucia, som skall vara med och sjunga. Du skall inte vara med och sjunga.

E: Jag skall sitta i ditt knä.

jag: OK. Då får du vara Lucia.

E: Inte vara med och sjunga.

jag: Jjust.

E: Inte springa fram och klättra upp på scenen och hålla på att  hoppa upp och ner när de sjunger.

jag: Du har fattat!

E: Då är jag Lucia?

jag: En sitta-i-knät-Lucia.

E: Ungefär så, ja.

jag: Ungefär?

Men då var hon borta och bytte om.

Och sedan satt hon snällt i mitt knä och tittade på Luciatåg. Och jag tänkte att det går ju riktigt bra det här.

Foto 2014-12-12 18 51 38

 

Eftersom jag inte visste.

Ni vet förstås vad jag inte visste, goda och intelligenta bloggläsare. Men jag visste det inte.

Det går att både hålla och bryta sina löften på samma gång, om man bara är smartare än den man talar med.

Och det var hon ju.

Hon bröt inte Luciatåget, störde inte deras framträdande alls.

Men…

Tja…

När man tittar tillbaka handlade hennes löften om att inte störa Luciatåget. Inte ett enda löfte om att inte själv VARA ett luciatåg.

 

 

Det är bara en sak som sägnerna litegrann har glömt att nämna om Lucia. Hon var god, det vet vi, och vacker, och trogen, och kristen och from och sånt. 

 

Foto 2014-12-12 19 10 17

Men det som ingen riktigt har gått in på i tillräckligt stor detalj är att hon har ett mycket stort behov av att uppträda inför folk. 

Foto 2014-12-12 19 10 29

Hon tycker liksom att musiken skall spridas till alla. Och själv skall hon vara den som står på scen och får igång dem. 

Foto 2014-12-12 19 10 32Sålunda blev det som hon ville. Hon var Lucia. På scenen. Hon möttes av jubel och hurrarop, och när de inte var tillräckliga bidrog hon med eget jubel.

Mörker är trist och kallt
ljus blott på tiljan
då vet du, tusenfalt
dit går Lucian
Då kommer någon där
Jag vet nog vem det är
Santa Lucia, Santa Lucia

Och visst är det möjligt att jag borde ha räknat ut det här på förhand. Men jag gjorde inte det. För jag är inte sådan.

Eller som Piet Hein uttrycker det:

Föräldrar KAN uppfostras till att förstå
Men då skall man ha haft dem sen de var små. 

Random Posts

Loading…

  4 Responses to “Lucka 12: Piet Hein”

  1. Åh, vad härligt….MEN kan ändå inte låta bli att tänka….vad SKÖNT att barnen är vuxna! Barnbarnen är ju inte vårt problem….;). Kram!

  2. Älskar Piet Hein!
    Och din lilla E är ljuvlig.
    Och du är inte så tokig, du heller. 🙂

  3. <3

  4. Najs.

Sorry, the comment form is closed at this time.