A: Mamma jag är lite orolig för imorgon när vi skall sjunga inför alla.
jag: På avslutningen.
A: Ja. Tänk om jag gör fel.
jag: Det gör inget.
A: Men tänk om alla tycker att jag gör bort mig!
jag: Hm.
A: Jag vill inte vara pinsam.
jag: Men – ok. Jag har en lösning.
A: Vad?
jag: Om du gör fel så kan jag vara så enormt pinsam att alla glömmer din pinsamhet.
A: Hm.
jag. Jag kan ha en stor rosa hatt med flor och åsneöron. Och dansa hambo. Och sjunga! Jag kan sjunga… We shall overcome. Och dansa hambo till.
A: Men… då är ju du pinsam.
jag: Ja! Så enormt otroligt extraordinärt pinsam att alla måste glömma allt annat för min jättestora jättepinsamma pinsamhet.
A: Men… så kan du ju inte göra!
ag: Alla kommer att glömma att du gjorde fel när ni sjöng.
A: Ja i och för sig. Men det kanske inte är det värsta som kan hända.
jag: För att min pinsamhet skulle vara mer pinsam?
A: Ja! Du skulle ju göra bort mig!
jag: Nej mig.
A: Men alla vet att du är min mamma.
jag: Hm. Jag tänkte inte på det. Kanske om jag har en lösmustasch också.
A: Mamma.
jag: Jag försöker bara hjälpa till.
A: Mamma. Om du verkligen vill hjälpa mig kan du kanske bränna den där rosa hatten med flor och åsneöron.
jag: Men. OK. Jag har ingen sådan hatt. Jag sade bara det för att visa att det kanske inte är så allvarligt om man gör fel när man sjunger. Att det finns värre saker liksom.
A: Och att du är de värre sakerna?
jag: A mom’s gotta do what a mom’s gotta do.
A: OK.
jag: Är du fortfarande orolig för att sjunga fel?
A: Nä.
jag: Vad bra.
A: För jag kommer att koncentrera mig totalt. För OM jag gör fel kommer du att hitta på något. Jag vet det. Så därför kommer jag inte att göra fel.
jag: Nu känner jag mig plötsligt som en sådan där jobbig mamma som alltid gör allt för att hennes barn skall lyckas med allting.
A: (tittar på mig noga) Nej. Mamma. Du. Är. Ingen. Jobbig. Mamma. Alls. Verkligen. Inte.
jag: OK.
A: Du är en helt normal mamma. En helt normal. En helt normal mamma. Alldeles normal. En helt normal mamma. HELT normal. En helt normal jättenormal typisk vanlig mamma. HELT normal. HEEEEEELT normal. (fadeout medan han fortsätter att upprepa detta för sig själv på det mest maniska sätt)
5 svar till “En helt normal mamma”
Suveränt slut, litet långdragen dialog!
Som sagt. A mom’s gotta…
🙂
Vilken härlig konversation. Jag log med hela ansiktet 🙂
[…] jag: (läser upp) […]