Imorse vaknade A med två tiokronor under kudden. Inflation, kunde man ha tänkt, om det inte vore det att de  kom i varsitt kuvert, båda försedda med en kort hälsning från tandfen.

Det pågår många spekulationer här hemma just nu. A:s  idé är att tandfen hade glömt bort att hon var här och sedan kom tillbaka. S tror att hon har betalat A nästa lösa tand i förskott för att hon har semester. Själv har jag framfört tanken på att det det var en så bra tand att hon bestämde sig för att betala två gånger. Då började S oroa sig för att något annat stackars barn inte fått sin tiokrona eftersom A fått två.

Under hela diskussionen är H märkligt tyst.

När den börjar ebba ut säger hon, med stor värdighet: ”Vem som än gjorde det, var det någon som var väldigt snäll, A, som gav av sina egna pengar till dig.”

Hm.

Jag måste ju hålla med henne. Det var väldigt snällt. Väldigt storasysterigt, på något sätt. Och, eftersom hen inte gett sig tillkänna, måste det vara någon som ibland är lite irriterad på A och inte vill förknippas alltför tydligt med goda gärningar gentemot honom. Hm. Hm.

Gärningsmannaprofilen blir alltså: Väldigt snäll, storasysterlig, och blir ibland irriterad på A.

Hm. HM.

Mysteriet tätnar.

??