I knew it


Idag var vi i Västergötland. Det är lika enkelt, har vi nu empiriskt bevisat, att vara arg även i ett landskap där alla pratar som Roy och Roger.

E vill inte kliva i bilen när vi skall åka iväg. Hon visar detta på alla upptänkliga sätt: slänger sig ner på marken mitt på ett övergångsställe och skriker ”VILL INTE VILL INTE VILL INTE VILL INTE!” med ett tämligen monotont men ändå effektivt tonfall. Jag tar upp henne – vilket låter enkelt men har all den självklart ergonomiska smidigheten av att plocka upp sylt från kardborreband med en stekspade – och bär henne mot bilen. Hon skriker fortfarande.

Jag skulle allvarligt oroa mig för att folk runt omkring skulle tro att jag kidnappade henne om inte:

a) hon slängde in ett DUMMA MAMMA! ibland i sitt VILLINTEVILLINTEVILLINTE-skrikande vilket ju är en liten men högljudd ledtråd om att vi hör ihop

b) det är så emfatiskt abnormt osannolikt att någon de facto skulle engagera sig i att kidnappa någon som är så skicklig på att dra uppmärksamheten till det faktum att hon Inte. Vill. Följa. Med.

I vilket fall som helst var det inte det jag skulle berätta om utan om det faktum att när jag väl spänt fast henne i bilbarnstolen (och ni som vill veta hur det kändes kan gärna få prova att spänna fast en drös sådana där ormar som ormtjusare tjusar fram i valfri nedkladdad bilbarnstol – för en riktigt genuin känsla rekommenderar jag dock att ormarna är a) osams med varandra, b) osams med dig, och c) extremt obenägna att bli fastspända i den nedkladdade bilbarnstol du har valt) och satte mig och pustade ut i förarstolen så vände hon sitt ansikte framåt i bilen och sade med rösten av en som genomlevt stormen och nu njuter lugnet:

-Mamma, lilla mamma! Mamma, mamma, lilla mamma! Mamma, MIN mamma! Nälla, nälla mamma! Och sedan lägger hon till med en ytterst bestämd och prudentlig röst: Jag GILLAR inte mamma! Jag gillar INTE mamma! Jag gillar inte MAMMA!

Men det var försent. Too little, too late. Hon hade avslöjat sig. En sekunds brist på vaksamhet där, från hennes sida, men jag märkte vad hon sade den sekunden.

Ha!

She loves me, yeah, yeah, yeah!


3 svar till “I knew it”