På sjukhus delar man ju ofta rum. Det gör jag den här gången. Den stackars kvinnan som fick mig måste ju på något sätt uppleva att det är som att dela sitt rum med betydligt mer än en person. Hon har dock härdat ut tåligt och det mest imponerande var när jag kom med ”Kalle Blomqvist – mästerdetektiv” under armen när hon försökte titta på Kockkampen.

Jag: Ursäkta – jag förstår att det här kommer att störa dig lite – men jag måste ringa min dotter och läsa godnattsaga för henne.

Hon: OK?

Jag: Ja alltså jag fattar att du vill titta på tv och kanske inte lyssna på min saga men jag lovade tyvärr dottern.

Hon: (tittar på mig – tittar på min bok – tittar på mig) Du! Det är ju Astrid Lindgren! Det kan man väl inte ha något emot att höra?

Och där och då vet man att man har fått en idealisk rumskompis.