När man är nio år är det lite krångligt.
Det är i när man är i den åldern som ens föräldrars nivå av idioti och allmän dum-i-huvudet-het börjar nå sådana nivåer att det går bortom det pinsamma – mot det helt oförlåtliga.
Ändå kan det ju vara bra att ha lite kontakt med dem. Ibland.
Så det är säkrast att helgardera.
3 svar till “Konsten att vara nio år”
🙂
Haha! Det där med att blanda påbuds -och förbuds-skyltar ställer onekligen trafikanten på prov;)
Men att bara stå där och knaka… jaja… Skämt åsido så skulle jag nog ändå glädja mig åt en sådan skyltning om jag hade ett barn i den åldern. Själv vågade jag inte sätta mina föräldrar på plats vad gällde sovrumsintervention förrän jag var tolv-tretton kanske. Och då var det nästan försent för att de skulle fatta… (Inte världen helt smartaste iofs.).
ps. jag får fortfarande ingen fason på bilderna här, de krymps bara i sidled, vilket innebär att en höjdledsbild oftast upptar motsvarande fem bildskärmar och att en sidledsbild blir i princip otydbar (skrattspegellik). Jag kör bara ie8, men har inte stött på fenomenet någon annanstans. Ja, det var bara en liten upplysning.
Svar; Tack f passningen:) Nej, jag är inte riktigt vettig och jag har sagt det förrut: Jag Står Inte Ut med dagis-skåps-loggan….. den gör ont i mina ögon! (kanske bevisar att ovett och särskild känslighet hör ihop..?)