Behövde gå och väcka S imorse. Det behövs ju aldrig, så det var oväntat. Och gav en helt oväntad utdelning i form av en intressant och något märklig upplevelse.
jag: (klappar försiktigt på kinden) S! Dags att gå upp!
S: (slår upp sina närmast turkosa ögon, stirrar på mig, eller liksom bakom mig, som att han inte ser mig utan en Högre Sanning) Minusfåria.
jag: Eh… va?
S: Minusfåria.
jag: Mmhmm.
S: MI-NUS-FÅR-I-A.
jag: OK, S, vakna nu!
S: Fattar du inte? Minusfåria.
jag: OK.
S: Minus-fåria. Fattar du? Förra året vann Euphoria. Det här året vann bara You. Det är minus ”phoria”.
jag: Aha.
S: Du måste tänka lite med din hjärna för att kunna hänga med.
jag: Medan du bara vaknade och visste.
S: Ja. Men så är jag smart också.
Och så, mina vänner, går det till när S kliver upp på morgonen. Getting up-up-up-up-up helt enkelt.
Ett svar till “Det matematiska perspektivet”
Härligt