Sep 292012
 

När ett barn knäcker läskoden öppnar sig hela världen. Alla de konstiga tecken som plötsligt har funnits på skyltar och i barnböckerna får en mening – en mening som från och med den stunden alltid kommer att finnas där – bokstäverna blir aldrig mer krumelurer utan hädanefter betydelsebärande beståndsdelar i olika budskap.

Och visst – de första veckorna efter det kanske de där budskapen inte är så enormt världsomdanande. Det blir en hel del ÖPPET och ICA och INGEN REKLAM TACK.

Men sedan börjar världen bli större. Suneböcker. LasseMaja. Astrid Lindgren.

Och sedan – o ljuva tanke – Narnia. Harry Potter. Kanske så småningom lite Hasseåtage-texter – vad roligt. Och – hur gammal var jag när jag började läsa Agatha Christie?

Och då slog det mig.

Där går jag och planerar hur mina barns världsbilder och framtida tankar skall se ut.

Men de kanske inte vill läsa mer Harry Potter än vad vi redan har läst.

De kanske inte bryr sig om mina egna gyllene läsupplevelser. De vill förmodligen skapa sig egna.

Nu verkar alla ungdomar läsa Eld.

Om tre-fyra år har det kommit nya spännande böcker – inte ens skrivna än.

Och då slår det mig en tanke till – en som är så underbar att bokmässans tak lyfter sig och himlen kommer ner och lägger sig runt mitt huvud.

Jag blir inte den som bestämmer mina barns läsning. Men kanske – kanske, om jag har världens tur – kanske, om förtroendet fortsätter att vara gott mellan oss och med lite öppet sinne från båda hållen – kanske kommer de istället att dela sina husgudar med mig.

Kanske kan jag, istället för att servera dem mina sanningar, få del av deras.  Kanske får jag de oväntade läsupplevelserna. Kanske visar de mig var de hittar sina tankar och sin världsuppfattning. Kanske är det MIN värld som kommer att öppnas av deras boktips och inte tvärtom.

Sep 272012
 

Jag vet inte riktigt varför –

– om hon söker anhängare till sitt credo?

– om hon bara vill vara lite extra tydlig (som om den normala graden av tydlighet inte var alldeles tillräcklig)?

-eller om hon helt enkelt bär med sig sin sanning på samma sätt som en nyfrälst tar sin Bibel överallt?

 

Jag vet inte varför som sagt, men idag tog E inte med sig ett gosedjur eller en skorpion eller en dalahäst till dagis.

Idag tog hon med sig sitt manifest.

Ärligt talat är jag lite rörd över att en bok kan betyda så mycket för henne. 

Feb 062012
 

-Mamma, viskar S, förtroligt och storögt. Jag måste berätta en sak.

-Mmm, säger jag, och tänker att det kommer att ha att göra med schack.

Han fortsätter att viska och lutar sig närmare och säger bland det sista jag förväntade mig:

-Det finns utomjordingar. På riktigt. Jag och R kan bevisa det.

Paus medan min bild av vad S skulle säga justeras och min bild av hur han uppfattar världen kantrar hastigt åt ena sidan.

-öh…jaha…. (något inom mig vill helst inte fråga hur de kan bevisa det)

-Ja! Vi vet det nu! För att (sänker rösten ännu mer men kommer närmare) för att på biblioteksstunden idag så såg vi två böcker om UFO:n och utomjordingar, och de stod i FAKTAHYLLAN. Fattar du? FAKTAHYLLAN. Det betyder ju att de finns på riktigt!

Fight the future, S!

Jan 252012
 

Vab-dag. Efter ett tag har man tittat på alla filmer på youtube där bebisar kryper, skrattar, sjunger eller kör formel-1-bilar i topphastigheter på vanliga motorvägar. Man har stirrat sig halvt vanvettig på Nalle har ett stort blått hus (japp, samma avsnitt, hela tiden). Man har gosat, sjungit, burit, lekt kurragömma och kört bilar. Man har kört dockorna i vagnen, klätt av dem och klätt på dem. Man har klätt på sig varandras ytterkläder och skrattat gott. Sedan går det lite slentrian. Då krävs något som håller uppe intresset, något som tillför lite nytt.

Så då valde E att börja läsa för mig istället för tvärtom.

Hon gjorde det skickligt, så jag tänkte dela med er hur. Vi har en liten bok som heter ”Jag kan inte sova”. Den har en inbyggd fingerdocka, dvs längst bak på pärmen kan man med hjälp av sitt finger styra en liten fårdocka. Det där fascinerade E i månader ända tills hon kom på att det var vi som styrde fåret. Nu kan hon det själv och magin är borta men självstyret är större. Handlingen i boken är egentligen, om man läser texterna, att det lilla fåret vill sova men alla olika djur på bondgården för bara en massa oväsen, så det går inte. Till sist ger fåret upp och deltar i oljudsskocken. Iallafall: så här läser hon:


”I-hihihihi eja NEJ KA-KA. DUMMA KA-KA ” (dvs Hästen säger ”Nej, fåglar, dumma fåglar!”) Hon viftar lite med fårdockan. ”Bäbä nell.” (Fåret är snällt.)

 

”Vov-vov mjau eja bäbä nell.” (Hunden och katten säger att fåret är snällt.)

”Titta, titta – vov-vov, mjau, ihihihihi – bäbä, bäbä, bäbä, bäbä –  eja ”bäbä NELL!”” (Titta, hunden, katten och hästen, och många får säger ”fåret är snällt!”)

Ni ser, en helt ny handling framträder, mystiskt men uppenbart, ungefär som i da Vinci-koden eller som när hennes storebror läste böcker i bara lite äldre ålder, ungefär.

Och det vart morgon och det vart eftermiddag, den andra dagen.

Jan 232012
 

Jodå, vi fick på henne kläderna till sist. Efter 48 minuter gav hon upp försöken att sätta på sig byxorna själv och lät mig försöka. Det betyder att jag antingen måste kränka hennes integritet genom att klä henne innan hon är redo, eller väcka henne 5:42 imorgon bitti. Hm. Svårt val.

Iallafall – pulkorna fick äntligen komma fram. Och här har åkts, i varenda backe vi har här hemma. Det var väldigt lätt för alla barnen att hitta alla vantar och mössor när det var SNÖ man skulle ut i!

 

Själv har jag pysslat med bokhyllan. Vi har väldigt väldigt många deckare och vi har haft dem stående lite för sig själva de senaste åren, liksom sf-litteratur och ”humor”. Men det blir ju komplicerat, genrer kan krocka och jag känner att det inte gav så värst mycket så vi ställer ihop all skönlitteratur istället nu – och passar på att ordna in alla nya böcker som vi bara har ställt in där de får plats.

Work in progress

Jag älskar böcker, och, som vana bloggläsare vet, bokstavsordning. Så det här är sånt jag gillar att gräva ner mig i. Fundera på om Donald E Westlakes böcker som han har författat under pseudonymen Tucker Coe skall stå tillsammans med övriga Westlake-böcker eller för sig själva (de är nämligen deckare men närmar sig inte humor på det sättet som huvudparten av det som Westlake skrivit som Westlake gör) – och sedan är det ju det alltid angenäma problemet med Mary Westmacott – Agatha Christies pseudonym som hon använde då hon skrev böcker med en övernaturlig vändning.

Rörigt men på väg att bli välordnat och vackert

Och hur gör man med självbiografier? Skall de räknas som icke-skönlitteratur (för vissa av dem är ju – ähum – rätt fiktiva) eller rent ut sättas som skönlitteratur, vilket förstås är att ge CS Lewis noggrant utförda och underbart skrivna Anteckningar under dagar av sorg helt fel stämpel. Men samtidigt: är Annika Lantz 9 1/2 månad skönlitteratur eller biografi? Ja, det är klart att det är skönlitteratur. Men charmen av den för mig är det biografiska, eller snarare, det som handlar om mammarollen. Föräldralitteratur kanske? Det har vi några hyllmeter av, fiktiv och dokumentär och referens – en del hjälper, en del garvar vi bara åt. Skall de sorteras som humor då? Borde vi kanske vika en stor portion bokhylla åt ”Humor, omedveten”? Hm.

Det skulle ju gå att ställa alla böcker i en enda lång bokstavsordning på författaren, men vem skrev Bibeln? Skall den stå under G? Och SAOL, vem skall få den äran att vara författare till den i så fall?

Åh, jag älskar sådana här problem. Det är som tetris, eller wordfeud, kanske. Eller någon slags nedkopplad facebook, nu kom jag att tänka på Nick Hornbys bok (eller snarare filmen efter boken) High Fidelity, där han sorterar om sina vinylskivor, inte efter år, inte efter bokstavsordning utan i någon slags emotionell ordning. Här har jag hittat det exakta replikskiftet ur filmen:

Dick: I guess it looks as if you're reorganizing your records. What is this though? Chronological? 
Rob: No... 
Dick: Not alphabetical... 
Rob: Nope... 
Dick: What? 
Rob: Autobiographical. And If I want to find the song "Landslide" by Fleetwood Mac I have to remember that I bought it for someone in the fall of 1983 pile, but didn't give it to them for personal reasons.

Det hade ju varit lite spännande,erkänn det. Egocentrerat som attan, men intressant för en själv. Nej, jag kan inte ge upp min älskade bokstavsordning. Så är det bara.

Men jag älskar den typen av små nördproblem som uppstår när jag får lov att sortera dem några timmar. Det säger nog mer om mig som person än man förmodligen vill att ens bloggläsare skall veta…nåja.

Sedan kommer M och löser alltihopa genom att helt enkelt titta på var i bokhyllan vi har mest plats.

Karlar.

Charmen med att vistas ute.

 

 

Dec 082011
 

Alla har inte samma smak och därför är det bra att det finns olika böcker. E tycker till exempel att det viktigaste med en bra bok är att det finns vov-vovar i den. Det tycker hennes far också men ändå väljer de inte samma böcker, otroligt nog. Ändå är de nog ute efter samma sak: vov-vovar, mysighet och den litterära närheten till djur.

Deras litterära smak är inte alltid så lik kanske man skall tillfoga. Jag visar det genom att peka på ett par andra favoritböcker som inte har samma tema som varandra. Även om Liten i och för sig kanske har en låda, som hon lägger sina bästa saker i. Och kanske, kanske ligger det just 21 saker som hon gillar bäst i lådan.

O, dessa djupa litterära samband. Man får nästan svindel.

Den här läser H:

Jag är ju lite tacksam att hennes smak har gått vidare något från alla dessa älvböcker. Sune är ju rolig faktiskt.

A har också hittat en sådan där bok som vi vuxna gillar. Det är en av Per Gustavssons men inte om prinsessor faktiskt. Temat är att alla behöver bli räddade ibland. Och då är det bra att ha kompisar. Tja, det påminner ju en del om Sune faktiskt.

Wow, vilken litterär blogg. Massor av djuplodande analyser.

Själv läser jag två böcker. Den ena är en som jag har längtat jättemycket efter, som kom ut den 20 oktober och samma dag beställde jag den från adlibris. Tomas Sjödin är en favorit och jag har pratat om honom förut här på bloggen. Det här är hans första roman. Den har ett lugnt tempo men trots denna stillsamma lunk i boken skall det bli vanvettigt spännande att få reda på hur den slutar. Jag vet inte om den är allas cup of tea. Men jag gillar den massor.

Sedan måste man ju alltid ha en deckare också. En fördel med att inte vara gravid eller amma är att man kan läsa deckare igen. Hurra! Därför håller jag på att återstifta bekantskapen med Agatha Christie. Det måste jag göra då och då. Just idag: The Hollow.

Och då är det bara S kvar. Han har den här boken vid sin säng. Han har i princip gjort ut den. Finns det siffror att räkna, finns det ingen anledning att läsa. Det är S:s litterära paroll.

De extra dekorationerna på bokens utsida är skapade av E.

Tja, det var det. Vad kan jag säga mer?

INGA BÖCKER SKADADES UNDER FÖRFATTANDET AV DET HÄR INLÄGGET. Alla kidnappades visserligen från olika nattduksbord, huvudkuddar, boklådor eller motsvarande. Men alla kommer att återbördas så lugnt och stillsamt så. I det här hushållet är vi snälla mot böcker. Eller, som vi föredrar att uttrycka det, helt enkelt otroligt litterära.

 

 

Nov 272011
 

Den första luckan öppnas rakt in i vår bokhylla.

Serier, ah!


När jag var färdig med min universitetsexamen, vilket tog längre tid än CSN egentligen tyckte att det fick, om man får uttrycka sig eufemistiskt, så flyttade jag in i en hyreslägenhet i Lidköping och började den yrkesverksamma delen av mitt liv. En gång var min mormor och hennes kompis och hälsade på mig. Min mormor var så otroligt stolt över att jag (liksom min mor) studerat vid universitetet. Att ha äkta färdigstuderade studenter i familjen var en njutning som inte minskade för att man pratade om den.

Hon berättade för sin kompis om hur stolt hon var över mig och hur lång tid det tagit för mig att läsa in alla mina kunskaper (anmärkningsvärt lång tid, som sagt, men det fanns ju så mycket spännande spex och så) och sedan pekade hon på en av mina bokhyllor och sade med en röst som blandade omåttlig lycka och en slags respektfull aktning: ”Alla de här böckerna har Charlotte läst!” Det var min seriebokhylla hon pekade på då, en normalstor bokhylla som bara hade böcker som hade tecknade serier i sig.

Det är så oerhört mycket som kan uttryckas så oerhört bra med några små tecknade rutor med pratbubblor i. Det är som en egen konstform.

Jag går att botanisera i just den där seriebokhyllan, numera utökad med M:s icke-föraktliga samling som liksom blev min genom giftermål. Jag säger inte att jag gifte mig med honom för hans serieböcker, alltså. Jag säger bara att det är klart att en stark attraktionskraft uppstår om en man kan se vilken Modesty Blaise-tecknare som ritat en viss sekvens bara genom att kasta en blick på den, eller som har rätt förståelse för svårigheten i att få till en bra svensk översättning av andra serierutan (the throw-away jokes) i Bill Wattersons längre serier om Calvin & Hobbes.

Man kan säga att serier följt oss genom vårt gemensamma liv. Vi flyttade ihop våra seriesamlingar och upptäckte förtjust att vi kompletterade rätt bra, båda hade sådant den andra saknade och i vissa fall hade sökt efter med ljus och lykta (nej! Det var inte serierna som gjorde att jag gifte mig med honom! Kanske han med mig?) På våra bröllopsinbjudningar, bröllopstackkort, alla våra dopinbjudningar etc etc har vi haft Jan Berglin-teckningar. Våra barn har tagit över våra gamla Asterix & Obelix-album (under förutsättning, förstås, att de lovar att alltid alltid vara väldigt väldigt försiktiga med dem), och H lärde sig nog läsa främst genom ett noggrant studium av Bamsetidningar (som ju bara är skrivna i versaler).

Det är med stolthet vi konstaterar att barnen är lika mottagliga för denna typ av konst som vi själva.

En snabbtitt i seriebokhyllan och jag får fram: Prins Valiant, Freak Brothers, Sigges lagun, Dilbert, Iznogoud, Claire Bretecher, Tintin, Lucky Luke, äsch, det är ju bara löjligt, jag kan hålla på hela natten.  Det är bättre att du håller på hela natten. Vilken serie gillar du bäst? Hur många serieböcker har du hemma?

PS Såg du att jag har alla bilderna från serier i bokstavsordning efter seriens namn? Ja, den här adventskalendern kommer att driva mig till den tunna randen mellan bokstavspetimtrighet och fullt utvecklat bokstavsvansinne. Vi får väl se vilken sida om randen jag slutar på. Imorgon: B.

 

 

 

Sep 242010
 

Idag ville jag verkligen läsa tidningen. Sitta i lugn och ro och bläddra i tidningen i några minuter. Och A ville verkligen vara med mig. Så vi läste tidningen ihop, vilket är ett ovanligt nöje, faktiskt rätt trevligt. Det ger lite nya perspektiv. Han tittade lite intresserat i kulturdelen av DN men det var först i ekonomidelen som intresset ökade. Han fastnade för en bild av Martin Anderssongeneraldirektör på Finansinspektionen.

Han stannade upp inför bilden, tittade förvånat på den. Mumlade, mest för sig själv: ”Den gamle mannen. Den gamle, gamle mannen. Den stackars gamle mannen….” (enligt Finansinspektionens hemsida är generaldirektören född samma år som A:s far). Så vände han sig till mig med en rak fråga, informationstörstig som alltid.

-Var bor han?

-Ehmm, jag har aldrig – öh – funderat på det.

-Nähä, men tänk nu då.

-Jag chansar på Stockholm.

-Och mamma? Kan vår bil åka till Stockholm?

-Eh..ja. Ja, det kan den. (nöjd tystnad, från A:s sida, något förvånad tystnad från min. Sedan) Vadå, vill du, tycker du att vi skall åka och hälsa på honom?

-Ja! Jag tycker det. Han ser ledsen ut. Han har kanske för mycket att göra. Vi måste åka till honom. Han behöver (spänner ögonen i mig) Han behöver UPPMUNTRAN.

-OK.

-Jag tänker mig en glad dans. Jag och Wilmer kan en sjörövardans. Det kanske skulle göra honom lite glad? Vad tror du?

-Kanske. Det är ju iallafall en väldigt glad dans.

-Bra idé, eller hur? (tittar i tidningen igen) Det är en massa bokstäver där också. Vad står det där då? Står det att han är ledsen och behöver bli lite gladare? Nu när det är helg snart och allting?

Jag ögnar igenom texten.

-Ja, så kanske man kan sammanfatta det hela.

-Jag förstod det, jag.

E läser också tidningen. Men hennes kommentarer är mer svårbegripliga.

Mar 142008
 

Fick det här uppslaget (hihi) av Bokidioten och gillade det.

Ryck närmaste bok i din omgivning.
2. Slå upp sidan 23.
3. Leta upp den femte meningen på den sidan.
4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner.
5. Lägg gärna till bokens titel och författare.

Beredda? Här kommer den:

”Om inte predikan handlar om vådan av att dyrka forngrekiska gudar, kommer du förmodligen att fastna på X.”

Ur boken ”101 saker att göra under en tråkig predikan” av Tim Sims och Dan Pegoda.

Prova själv, alltid hittar man något visdomsord.

Aug 262006
 

H: ”Dollans dagis”. Handlar om lilla Dollan som ”skall gå till dagis. Det måste alla. Det har kungen sagt”. Gullig och absurd med fina teckningar. Denna är godnattsaga, mitt-på-dagen-saga, A-ammas-saga och dessutom upphovet till dussintals internskämt som hon har med sin älskade Apa. ”hihi, du har tappat byxorna, hihi” – man måste liksom ha läst boken för att förstå det roliga.

S: ”Lollipop och pappa”. Gobokenbok om lilla bebisen Lollipop, av obestämt kön och hans utmärkta pappa som tröstar när Lollipop gråter, skojar och skämtar och avslutar boken med att säga ”jag tycker om dig, Lollipop”. Det har hänt när jag har lagt barnen att S skrikit ”pappa! pappa!” och då är det inte sin pappa han vill ha utan boken om Lollipop och pappa. Den är så poppis att när S får välja godnattsaga och väljer denna (självklart) så får inte jag läsa den utan det skall han göra själv i sin säng.

A: ”Hur man får vuxna att förstå hur man skall lindra kolik” – nej, precis, det finns ingen sådan bok. Men tänk om det fanns! Den skulle vara mycket populär här hemma.

jag själv: Hmm, om man bortser från ”What to expect the first year” och ”What to expect the toddler years”? Finns det andra böcker? Öh, få se: don Camillo-böckerna, Gunnar Widegrens roliga Raggenböcker och PG Wodehouse. Alla snälla fina ofarliga böcker utan mord och elakheter. Ett måste för varje amningstillfälle.

M: Hinner inte läsa böcker, säger han, med famnen full av tvätt. När jag pressade honom sade han ”alla reklamblad från Granngården, Elgiganten och Krauta”.