Idag hade bilirubinvärdet sjunkit, det var bra. Vi väntar fortfarande på ett leverprov som måste vara OK men är det det så är vi friskskrivna. Så det är bara att hålla tummarna och försöka lugna sin oro.

Livet börjar närma sig våra rutiner här hemma annars. Alltså inte så att A är ett extremt tidigt barn som redan har rutiner, men resten av familjen har ju sina göranden och låtanden och idag började dottern på dagis igen. Imorgon skall båda storbarnen gå.

När hon kom hem från dagis idag ville hon hälsa på A och gick in i sovrummet med orden: ”A min lille gosegubbe, har du saknat mig många timmar idag?” Gulligt va?

S har världens mest kärleksfulla blick när han ropar ”webbe, webbe” till A. Och det gör han så fort han ser honom, och så skall det gosas och gullas och klappas och kramas och pussas, med och utan napp. Det är ett puss-språk som bara den invigda kan förstå, jag gör det inte – när skall det vara med napp och när skall det vara utan? Ungefär som blomsterspråket fast mindre dyrt i inköp.