H berättade för mig igår kväll – om sina planer.
-Jag skall köra bilen, själv. Du får följa med om du sitter i bilbarnstolen. Du får inte ta loss händerna (hon flyttar själv ibland på sina armar så att de inte ”sitter fast” med säkerhetsbältet). Vi skall åka till affären. Jag skall ta lilla vagnen och köra själv. Du kan få hålla i flaggan, om du vill.
-OK, vad skall vi köpa då?
-VI skall inte köpa, jag skall handla. Jag skall köpa en mjölk och lägga den i vagnen. Sedan skall vi gå till kassan och betala. Det blir inget godis (också en replik som hon hört riktat mot sig några gånger tror jag ).
-En mjölk alltså. Är det allt vi skall ha handla?
-Jaa. Sedan skall jag köra bilen hem och du skall sitta i barnstolen och sjunga. Du kan sjunga ”små grodorna” om du vill. Sedan, när vi har kommit hem, så skall jag ta mjölken. Och så skall jag hälla den i dina tuttar. Och så skall jag dricka den och tutta som en bebis.

Jag slutade amma mina barn vid nyår, allt för att de inte skulle vara alltför amningslystna när bebisen dyker upp. Att amma två samtidigt var nämligen JOBBIGARE än jag hade trott och jag kan inte se mig själv klara tre. Men det verkar som att tanken har kommit tillbaka till min dotter. Helt oprovocerat av mig kan jag säga.

Men hur skall det nu gå med min enbarnsamning?