Idag ville jag verkligen läsa tidningen. Sitta i lugn och ro och bläddra i tidningen i några minuter. Och A ville verkligen vara med mig. Så vi läste tidningen ihop, vilket är ett ovanligt nöje, faktiskt rätt trevligt. Det ger lite nya perspektiv. Han tittade lite intresserat i kulturdelen av DN men det var först i ekonomidelen som intresset ökade. Han fastnade för en bild av Martin Andersson, generaldirektör på Finansinspektionen.

Han stannade upp inför bilden, tittade förvånat på den. Mumlade, mest för sig själv: ”Den gamle mannen. Den gamle, gamle mannen. Den stackars gamle mannen….” (enligt Finansinspektionens hemsida är generaldirektören född samma år som A:s far). Så vände han sig till mig med en rak fråga, informationstörstig som alltid.

-Var bor han?

-Ehmm, jag har aldrig – öh – funderat på det.

-Nähä, men tänk nu då.

-Jag chansar på Stockholm.

-Och mamma? Kan vår bil åka till Stockholm?

-Eh..ja. Ja, det kan den. (nöjd tystnad, från A:s sida, något förvånad tystnad från min. Sedan) Vadå, vill du, tycker du att vi skall åka och hälsa på honom?

-Ja! Jag tycker det. Han ser ledsen ut. Han har kanske för mycket att göra. Vi måste åka till honom. Han behöver (spänner ögonen i mig) Han behöver UPPMUNTRAN.

-OK.

-Jag tänker mig en glad dans. Jag och Wilmer kan en sjörövardans. Det kanske skulle göra honom lite glad? Vad tror du?

-Kanske. Det är ju iallafall en väldigt glad dans.

-Bra idé, eller hur? (tittar i tidningen igen) Det är en massa bokstäver där också. Vad står det där då? Står det att han är ledsen och behöver bli lite gladare? Nu när det är helg snart och allting?

Jag ögnar igenom texten.

-Ja, så kanske man kan sammanfatta det hela.

-Jag förstod det, jag.

E läser också tidningen. Men hennes kommentarer är mer svårbegripliga.