Vaknar av att S står och ruskar mig i axeln.
-Mamma, mamma! säger han med ett väldigt angeläget tonfall. Tittar på honom med först det ena ögat, sedan båda.
-Mmm. Jag tittar på klockan. 05:05.
-Mamma! Jag kan trösta dig!
-Va?
-Jag kan trösta dig om du är ledsen!
-Öh…ok…men jag är inte ledsen, jag är mest trött.
-Men jag kan trösta dig!
-Mmm.
-Jag vet, jag kan trösta dig om du är trött!!!
-Mmm.
Somnar om. Vaknar av att S ruskar i mig.
-MAMMA! Vakna då! Jag skall ju trösta dig för att du är trött!
-Mmm.
S sjunger sin tröstsång som han har hittat på. Den är väldigt fin.
-Känns det bättre nu mamma?
-Mmm.
-Nu skall jag trösta pappa.
-Mmm.
Han går några steg.
-Pappa! Pappa!! Jag kan trösta dig!
Jag somnar om, förunderligt tröstad av att det är M:s tur nu.
Trösterik.
6 svar till “05:05 — 05:09”
<3
Underbar unge.
Början är nästan bäst
I like!!!!
Påminner om ett horoskop om fiskar jag en gång läste – ”Pisceans are ruthlessly compassionate…”.
Ljuvligt.
Vaddå när man som minst behöver det? Vad skulle du annars ha bloggat om? Tycker du är skyldig dina barn en förmögenhet.