jun 282012
 

Vaknar av att S står och ruskar mig i axeln.

-Mamma, mamma! säger han med ett väldigt angeläget tonfall. Tittar på honom med först det ena ögat, sedan båda.

-Mmm. Jag tittar på klockan. 05:05.

-Mamma! Jag kan trösta dig!

-Va?

-Jag kan trösta dig om du är ledsen!

-Öh…ok…men jag är inte ledsen, jag är mest trött.

-Men jag kan trösta dig!

-Mmm.

-Jag vet, jag kan trösta dig om du är trött!!!

-Mmm.

Somnar om. Vaknar av att S ruskar i mig.

-MAMMA! Vakna då! Jag skall ju trösta dig för att du är trött!

-Mmm.

S sjunger sin tröstsång som han har hittat på. Den är väldigt fin.

-Känns det bättre nu mamma?

-Mmm.

-Nu skall jag trösta pappa.

-Mmm.

Han går några steg.

-Pappa! Pappa!! Jag kan trösta dig!

Jag somnar om, förunderligt tröstad av att det är M:s tur nu.

Trösterik. 

Random Posts

Loading…

  6 Responses to “05:05 — 05:09”

  1. <3
    Underbar unge.

  2. Början är nästan bäst

  3. I like!!!!

  4. Påminner om ett horoskop om fiskar jag en gång läste – ”Pisceans are ruthlessly compassionate…”.

  5. Vaddå när man som minst behöver det? Vad skulle du annars ha bloggat om? Tycker du är skyldig dina barn en förmögenhet.

Sorry, the comment form is closed at this time.