okt 252012
 

M berättade för mig att när jag var på sjukhuset så ville barnen inte sova inne på sina respektive rum. Ingen ville vara själv. Så det slutade med att de alla sov inne på dens rum som har svårast att byta miljö: E:s.

Jag kan inte annat än le vid tanken. M och fyra barn i ett ärligt talat ganska litet rum. Man slöt sig samman för tryggheten och närhetens skull. Madrasser överallt. Och alla sov gott och vaknade nöjda.

Nu är jag hemma med dem igen. Och varje natt har båda killarna kommit indrällande och velat sova på madrass på golvet.

Visst – de gör det ibland annars också.

Men nu känns det som att de gör det lite för att de kan. För att jag är där.

En härligare känsla finns inte.

Vi sluter oss samman för trygghet och närhet. Vi är en familj.

Random Posts

Loading…

  3 Responses to “Ett och samma rum”

  1. Så fint skrivet och jag kan föreställa mig vilken härlig känsla att vakna upp med hela familjen intill sig!

    Vilka vackra namn ni har valt, mycket god smak där också! 🙂

  2. Sådär skulle våra barn sova varje natt om de fick 🙂 Inget är så härligt o viktigt som trygghet o närhet i en familj <3 Fint ni har det tillsammans.

  3. Vad fint! <3

Sorry, the comment form is closed at this time.