Gammelsvenska


Jag: Det är jättelätt att hitta tejpen på affären sedan de byggde om.

M: Tjohejdu.

Jag: Tjohejdu?

M: (ser ertappad ut)

Jag: Säger du ”Tjohejdu”?

M: Öh…ja…

Jag: Och menar ”det är ytterst osannolikt”?

M: Öh… ja… men…

Jag: Nu är det ju så att ingen människa i modern tid har sagt ”Tjohej du” om de inte varit på folkdansgille och kanske deltagit med lite för stor entusiasm i en del av handklappsdansandet.

M: Så nu – öh – tänker du göra ner mig på facebook för att jag sade sådär?

Jag: Naturligtvis inte! Vad tror du egentligen?

M: Nej, förlåt. Det är ju klart att du inte gör.

Jag: Nej, inte så länge jag har en blogg att göra det på.


2 svar till “Gammelsvenska”

  1. Vaksamhet påbjuden. Förr behövde man bara akta sig för journalister, nu är varje bloggare en potentiell Janne Josefsson 😉