Mar 312013
 

A: (tar en tugga av lunchmackan) Mamma! Jag ÄLSKAR kött.

jag: Vad bra.

A: Fast jag älskar godis med.

jag: Mm.

A: Ibland älskar jag godis mer och ibland älskar jag köttet mer.

jag: Det är lite vad man är sugen på va?

A: Ja. Fast godiset kan bli svartsjukt om jag älskar köttet mer.

jag: Vad gör du då då?

A: Jag äter godiset först.

jag: Aha.

A: Får man det? Får man äta godis före maten?

jag: Nej.

A: Men om godiset blir SVARTSJUKT annars?

jag: Det hjälps tyvärr inte. Men köttet då? Kan inte köttet bli svartsjukt?

A: Nä. Köttet är inte så där oroligt av sig.

jag: Hur är köttet då?

A: Köttet är mer ”äh jag bryr mig inte. Du kan ha många kompisar och vi är ändå vänner.”

jag: Det var ju snällt av köttet.

A: Jaaaa köttet är snällast. Oj! (ser sig oroligt omkring) Förlåt lilla godis. Jag älskar er också. MER. MEST. (ropar) Jag ÄLSKAR allt godis! (tittar på mig) Sådär. Nu är godiset lugnt.

jag: Är det ett problem det där med att godiset blir svartsjukt? Vad gör godis om det inte är nöjt?

A: Hoppar över i S:s påskägg.

jag: (ler)

A: Allvarligt.

jag: Jaja.

A: Nej allvarligt. Det hoppar över i S:s påskägg. Och då har jag (ropar) INGENTING! (talar) Då är livet liksom bara (skriker) tomhet och sorglighet!(ser belåten ut  och viskar) Sådär. Nu är godiset nöjt.

jag: Vad skönt.

A: Om jag vill äta kött gör jag så här: (lyfter sin macka till munnen) Jag älskar CHOKLAD! (tar en tugga) Och jag älskar  BILAR! (tuggar på) Och sånt där gojsigt gult som smakar apelsin. Jag ÄLSKAR det! (äter köttmacka)

jag: Det känns lite jobbigt.

A: Jaaa… man kan ju strunta i att säga det också.

jag: Ja det låter ju bra.

A: Men om jag inte säger det så tror inte S att jag har något godis.

jag: Och det är dumt för att…?

A: För att om han inte tror att jag har något godis så blir inte han svartsjuk på mig.

jag: Och det vill du att han skall vara?

A: Så klart! I själva verket åt jag upp allt mitt godis igår (avbryter sig och ropar) Och HALLONBÅTAR! Och KLUBBOR! (återgår till talat) men det är så mycket roligare om han letar efter mitt godis och försöker äta upp det och så är det redan i min mage.

jag: Ah. Men inte så snällt kanske?

A: Mamma! Du vet ju hur det är. Han ljuger för mig om kött.

jag: Ljuger för dig om kött?

A: Säger att det finns kött och sedan när jag går och tittar i kylen så finns det inget.

jag: Går du och tittar i kylen?

A: Mamma fokusera lite. Han ljuger för mig och jag ljuger för honom.

jag: Går du och tittar i kylen efter kött? Är det därför som all skinka tar slut hela tiden?

A: (ser påkommen ut) Men det är bara för att inte godiset skall bli – eller jag menar – oj nu blev det fel men jag tycker att — det är — om jag fick godis varje dag skulle jag inte behöva stjäla kött!

jag: Eh.

A: Och dessutom är det förmodligen S:s fel.

jag: Att du stjäl kött?

A: OCH godis! (ropar) Jag älskar godis!

jag: Jag känner mig på något sätt väldigt förvirrad.

A: Jag har en liten sång också. Om godis.

jag: Mm.

A: (viskar) Fast jag kan två sånger om kött. Björnen sover och …

jag: Björnen sover handlar väl inte om kött?

A: I så fall handlar den om godis.

jag: Eller bara om en björn?

A: Kanske gjord av choklad? JAG ÄLSKAR CHOKLAD!

jag: Vadå du menar att björnar liksom är gjorda av kött?

A: Alla djur är gjorda av kött. Utom chokladkaniner.

jag: Eh.

A: Mamma har du ont i huvudet igen?

jag: Kanske lite.

A: Det är för att jag är så absurd.

jag: … eh… hur visste du…?

A: Min fröken i skolan säger. (paus) Men hon är nog egentligen inte gjord av kött. För hon är vegitrinan. (paus) Så det betyder att hon är gjord av godis. Mamma! Mamma! Mamma! Gråter du eller skrattar du?

jag: Skrattar.

A: Jag tycker bäst om dig mamma. OCH TABLETTASKAR!

Random Posts

Loading…

  4 Responses to “Köttets lust och själens obotliga fläskkarré”

  1. Haha! Amos är bäst!

  2. Du är otrolig!

  3. Haha, fantastiskt med livsglada fantasirika barn och du förmedlar det så bra!

  4. Gråter… NEJ SKRATTAR!

Sorry, the comment form is closed at this time.