Idag var det vår!

Imorgon kanske det är vinter igen men idag var det vår.

Och jag hade solglasögon. För det är bara sådan som jag är: Cool. Självsäker. Enormt enormt ball. Inne. Trendig. Kanske är hon en filmstjärna – tänker folk som möter mig. Hon har iallafall det där mystiska självförtroendet – den där lyckliga härliga känslan av att sväva på moln. Så tänker de. Avundsjukt.

För det är vår och jag har solglasögon.

Och inte bara det.

Jag har en sexåring också.

En som kastar en blick på mig och säger med tröstande stämma:

-Ja men det kan väl vara fint också. Jag tycker inte alls att det är löjligt med solglasögon. Inte ens om alla andra tycker det. Jag tycker att det är – du vet – lite gammaldags och charmigt liksom. Som sådana där bilder av tanter i stora klänningar med blommor på. Så tycker jag. Ganska fint. Nästan fint. Eller iallafall: Inte så fult. Inte fult. Inte ALLS fult. Du ser inte alls gammal ut heller. Utan du ser – jaa – du ser ut som en sådan där stor tant med blommor och stort hår. Japp. Rätt så – nästan – lite fint.

-Men! Det är coolt med solglasögon! säger jag upprörd över denna totala brist på trendinstinkter hos min A. Alla coola har det.

-Mmm. Alla coola gamla tanter med sådana där stora hår liksom och stora blommor överallt.

-Så vadå – du gillar dem inte?

-Men det är fint! Det passar bra när du ser gammal ut. Du ÄR ju gammal.

-Jag är ju COOL.

-Mmm mamma. Visst. Jättecool.

Så.

Bloggens första annons:

”Gratis mot avhämtning: Solglasögon. Förvandlar automatiskt bäraren till en polyesterklädd storblommig permanentad tant. ”